Det här kan vara världens snällaste bebis. Ett tecken på detta är när han äntligen vaknar trots att det är lagom till man ska gå och lägga sig så kan vi båda inte förmå oss att göra annat än att sitta och säga ”Heeeeeej” med stora breda leenden 20 centimeter från hans ansikte 170 gånger. Ibland gnyr han lite och vill vara i famnen eller äta mat, men så värst mycket annat kräver han inte och till gengäld för detta har han börjat avfyra leenden och det resulterar oftast i tårar i mitt mammaöga. Jag är helt galet förälskad i den här pöjken.
Han väger väl runt 5 kilo skulle jag tro och är 55 centimeter lång, han blir lugn av ljud som torktumlaren och hårfönen. Han älskar att klättra i pappas famn och tar sig några centimeter när han trycker ifrån, oftast är det bröllopsfotona på väggen han jagar efter. (det bästa han vet). Han gillar att åka vagn, vilket är tacksamt för C skrek mest och tyckte det var jättettråkigt. Hans favoritperson i livet är mamma, men han har faktiskt somnat i syrrans famn några gånger också så han känner sig nog trygg även i henne armar. Så mycket annat händer det väl inte i en fem veckors människas liv, men han har det gott och myser mest runt hemma om dagarna.
Hur gjorde du när ciara inte ville ligga i vagn? Min lilla hatar vagnen och man drar sig ju tyvärr för att åka till stan, lekparken osv då… Tycker du det ör jobbigt när barnen skriker offentligt? Kram!
Jag bar henne och tyckte det var jättejobbigt. Ibland skrek hon hela vägen hem och jag kände mig utstirrad. Men man får väl ha med bärselen eller bulla upp med kuddar om det funkar bättre att halvsitta, eller dra ner suffletten så de ser bättre.
Men jag minns att jag tyckte det var jobbigt med skrikandet och ryggvärken av allt bärande. Hoppas du kommer på något bra knep som fungerar.
Tack för svar! Ja jag får testa mig fram, har en treåring med som måste till dagis och ut och aktiveras oavsett så vi måste lixom ut 🙂 men jobbigt är det att hålla koll på bebis i famnen , vagn och springande treåring samtidigt :p bärselen går oftast bra men då är det svårt att hjälpa den andra på dagis med avklädning, trösta om hon är blyg för att gå in osv… Tur allt blir lättare med tiden 😀
Ja jag förstår. Jag känner lite den oron nu med E, att tänk om inte han alls är på humör för att hämta/lämna dom tiderna som vi ska. Men det får gå =) kram