johanna21

Nu är tålamodet slut, jag vill flytta hemifrån!

/Jacket & shoes Zara, Jeans Tiger, Bag Guess/

Det är inte ofta man vaknar klockan 6.00 och andra halvan av sängen är tom, jag gick ju upp i tron om att jag gjort en kraftig försovning och att klockan var halv 9 och undrade varför ingen väckt mig? Men det var bara J som var lite extra morgonpigg och hade begett sig iväg för att träna.

Förutom en falsk försovning så är jag sååå trött på det här flängandet, vi bor lite här och lite där och jag tror jag hinner besöka minst tre olika städer på en vecka och jag orkar inte en minut till. Jag vill spy på resväskan och bilen och slänga dom någonstans så jag slipper se dom på mycket mycket länge och bara tanken på att resa någonstans börjar ge mig panikångest! Jag är också så trött på våra föräldrar, (förstå mig rätt vi älskar dom) men det är inte okej att behöva bo hos sina föräldrar i min ålder, det är en prövning och värst är det att jag inte får göra som jag vill. Jag vill kunna stå och äta knäckebröd vid köksbänken och smula riktigt mycket utan att någon bryr sig eller vara uppe sent om jag känner för det, jag vill kunna sitta i soffan med J och prata utan att någon annan lägger sig i. Jag vill inte vara tolv år och få höra att saker jag gör är fel, mina dåliga vanor är mina vanor som jag älskar och längtar efter att få göra när jag väl får ett eget hem! Jag Johanna Jiglund orkar inte mer, nu vill jag ha ett hem och helst gå i ide fram tills vi får det!!

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Ivana

    Haha så kul att läsa. Exakt så kända jag när vi renoverade vår nya lägenheten. Tre månader bodde vi hos mina föräldrar. O d som e så sjukt e ju att man faller in sina roller då man bodde hemma. O lägg på att jag va gravid under denna period så förstår du hur irriterad jag va på situationen även om jag älskar mina föräldrar oändligt.

    1. Johannaty

      Haha ja jag bodde också hos min mamma de två sista månaderna av graviditeten, jag måste ha vart hemsk. Jag låg ju mest i soffan och åt godis och tyckte synd om mig själv 😀 så förstår precis. Men ja jag vet vad du menar det här med att falla in i sina roller, jag gör ju inte riktigt det hos min svärfar men min sambo gör och jag märker det så tydligt hur han är van att bli ompysslad och tar den rollen trots att han är världens ordningsammaste i vårt eget hem så är han motsatsen hos sina föräldrar. Jag tycker det är så roligt och har många gånger reflekterat över det. 🙂 Hoppas ni slipper flytta hem något mer och roligt att du dela med dig!

  2. Carro

    Förlåt om jag skrattar nu men jag fick ett sådant aaaasgarv är jag läste ditt inlägg nu! jag och min sambo bor hos min pappa eftersom vi väntar på våran nya lägenhet. Jag kände igen mig direkt! hahaha är så jääävla trött på allt tjat, gör si, inte så, vad gör du, vart ska du, när kommer ni hem, blaaablaablaa haha.. aja kul att man inte är ensam!! må gott och lycka till med bröllop och allt annat 🙂

    1. Johannaty

      Det är okej att skratta för situationen är rätt komisk, när blev man barn igen och inte får göra som man vill? Blir jätte konstigt i huvudet på mig. 🙂 Tack för att du dela med dig och skönt att veta att vi inte är ensamma. Hoppas ni får nya lägenheten snart, vi har 1,5 vecka kvar. Tack tack tack =)

  3. emma

    Kämpa på nu in i de sista veckorna. Snart är ni fria som fåglar men förstår hur du känner, så som du känner kan jag ibland känna efter en helg hos mina föräldrar eller svärföräldrarna.

  4. Alessa

    Dear Johanna,
    I know exactly what you mean. I´m looking together with my boyfriend after our first own flat 🙂 And till the day we have one, are we living at our parent´s house. I´m very often at his house (nearly the whole week), but I always feel like a guest (even after some years relationship). His parents are very kind people, but it´ll never be my home and I can´t relax to 100%, because I know that we´re not alone. Sometimes I think that I can´t wait one minute more, I want to cook what I want, I want to do some trips with my boyfriend without telling his/my parents where we are going and what we are doing there, I want my own home. I´m not thinking every day this way but some days I do 😉
    You are so strong Johanna and the day your little family has a own home comes nearer and nearer 🙂 I hope that will happen for me too in near future 😀

    1. Johannaty

      Thanks Alessa, its ”good” to hear others feels the same way we do and thanks for sharing. I hope you find your dream apartment soon so you can have your own life togheter, and when it happends it will mean a lot more and for those who didint fight for it.
      And your strong to 🙂

stats