I måndags så sa jag till Ciara att på torsdag då ska vi köpa nya kläder till henne.. Okej sa hon utan att lägga någon större vikt vid det och när det väl blev torsdag så hade ju jag glömt bort vad jag lovat, men det hade inte hon.
Vart är mina nya kläder, mamma?
Va? Hur kan min 2,5 åring för det första komma ihåg en sådan sak och hur kan hon veta att det är torsdag? Vi traskade hemåt, hon somna i vagnen och jag försökte komma på hur jag ska komma ur det här. Väl hemma, väcker jag henne och hon tittar upp,
Vart är mina nya kläder, mamma?
Kläder är hennes nya kärlek, hon provar kläder från morgon till kväll, river ut hela sin garderob och jag viker och viker till förbannelse. Och nu kommer ni säkert tänka att det är jag som fört över det på henne, men jag lovar jag går in i garderoben, sätter på mig det första jag ser och sen är det klart. Jag går heller aldrig i affärer , eftersom att jag jobbar med det håller jag mig långt borta från det när jag är ledig, så det kan väl inte vara jag, nä det måste vara farmor eller mormor.