Åh det är helg, det är sommar och jag och Ciara hoppade upp ur sängen av ren glädje klockan sju. Hon var ute och lekte sent igår, pappan skulle hämta in henne vid sju men fastnade hos grannen som bjöd på glass eller så drogs han med i leken och glömde bort. De flesta av hennes dagiskompisar bor här och så umgås hon ju fortfarande med sina sjuåriga kompisar som kommer och knackar på titt som tätt, så för henne är det lek från tidig morgon till sen kväll och jag förstår inte hur hon orkar.
Jag sitter med en tidning och frukost innan jag ska iväg och träna. Sen blir det nog solstolen resten av dagen och så ska vi på fotboll och heja på pappan. Önskar er en härlig lördag!
Mums!
Vad skönt att höra att jag inte är ensam! Visst var Ciara rätt stor ändå när hon föddes?
Vad skönt att inte veta, min barnmorska är på mig som en igel om vikten. Nu är hon visserligen mycket nöjd med kurvan men hon har ögonen på mig eftersom min startvikt inte var tipptopp och Alfons var ett stort barn. Det är en himla tur över att mina värden får henne att kuttra på som en förnöjd duva!
Men det går rätt bra. Jag vet att jag gör så gott jag kan och försöker att avdramatisera min egen viktnoja så gott det går! 🙂