Jahapp, då har gravidhjärnan varit i farten igen och monterat ner hela köket sådär på morgonkvisten, så nu finns det ingen återvändo. Köksluckorna är inlämnade och vi står med ett kaosigt kök i minst tio dagar framåt, kanske lite extra också då gubben på måleriet var väldigt bekymrad över min graviditet. Både ur kemikaliperspektiv då han tyckte det var bäst att dom får stå och vädra länge med tanke på bebisen och ur förlossningsperspektiv då han undrade var i helvete jag skulle föda någonstans? Det var i princip det första han kommenterade efter att han pratat om vädret förstås, hur går det för dig nu då? Vart ska du föda? och så svor han lite över politikerna. ”På E4:an” skrattade jag och hoppas att inte universum tar mig på orden.
Nu är det iaf gjort och det känns skönt, både jag och J är så himla rastlösa och det här med att vara ledig fungerar inte riktigt i praktiken då vi allt som oftast startar något projekt vi inte kan ta oss ur. Ciara är numera van att komma hem till att sängar och köksbord har försvunnit och tycker vi är lika konstiga varje gång. ”Men hur har ni tänkt nu då?” ”Ja det blir lite enklare såhär nu slipper vi öppna skåpen” förklarade jag och hon skrattade.
