När jag kikar tillbaka i arkivet kan jag inte annat än känna wow vad smal jag var en gång i tiden, för sisådär nio månader sen. Visst jag älskar min gravidmage eller iaf gjorde tills NU när jag börjar längta så otroligt mycket tills bebisen istället börjar hänga på utsidan av magen. Men samtidigt är det så overkligt att det är svårt att föreställa sig. Är det verkligen en bebis i magen? Nu har jag fördrivit kvällen framför dåliga filmer och ska ta och försöka få lite sömn. Kramar!
