I år försökte vi skapa en minnesvärd traditionell midsommar för Ciara, men jag tror det var vi vuxna som njöt mest särskilt av höskrindan, då vi fick känna oss som barnen i Bullerbyn för en stund. Mot eftermiddagen kom några killar från laget över på middag och vi åt mat och tittade på fotboll. Väldigt lugnt midsommarfirande hos oss, vi dricker ju sällan alkohol och det är skönt att inte heller J gör det. Jag är ju iofs gravid så jag har inte så många alternativ att välja på, men just i mitt höggravida tillstånd är det rätt skönt att umgås i nyktra sällskap.
Nu tänkte jag ta med mig Casandra ut på en långpromenad i min lunkade takt. Solen skiner och jag skulle behöva någon timme utan Ciara. Hur mycket jag än njuter av våra dagar tillsammans, så längtar jag otroligt mycket efter vuxenprat utan avbrott. Jag skriker efter det!