(Gammal bild eftersom jag liksom inte haft på mig träningskläder på ett tag, vilket vore passande att ha haft till det här inlägget, alternativt att J hade tagit kort på mig dinglandes på klätterväggen igår.)
Okej, jag är ungefär lika osmidig som en elefant just nu och det märktes tydligt igår på lekparken när jag försökte hänga på J i en hinderbana och se sådär härligt sportig ut. Men det slutade mest med att jag fastnade någonstans på klätterväggen och fick skrika efter hjälp för att ta mig ner. Kroppen känns stel, kondisen i botten och så fort jag gör något aktivt så värker det till i bröstryggen. Detta känns både inspirerande och inte inför träningsstarten. Jag har varit så lat efter förlossningen och skyllt på en himla massa saker som att jag inte får träna och inte får gå ner i vikt pga gifter som går ut i bröstmjölken. Så jag har mest legat i soffan och ätit godis från morgon till kväll och tyckt att livet som soffpotatis är riktigt härligt. Det här med mitt godisätande är så extremt så att det nästan kräver ett eget inlägg. Det fungerar mer som ett mänskligt bensin för att orka med dagen, när sömnen inte helt fungerar.
Men men snart närmar sig alltså 6 veckors-dagen och då finns det inga ursäkter längre. Jag måste släpa mig till gymmet och bygga upp min trasiga kropp åtminstone en dag i veckan. (vilket känns som ett mer rimligt mål med tanke på behov av barnpassning). Men missförstå mig inte jag är så imponerad över min kropp, att den lyckats föda ett barn, hur snabbt den återställt sig efter förlossning osv. wow! Men lite muskler och kondis skulle inte sitta fel, dags att samla på sig energi inför tvåbarnmamma-livet OCH om den här killen är lik syrran så har jag två att jaga efter redan till årsskiftet.
(Jo, så ni vet så håller vi på att renovera lite här på bloggis om det ser lite konstigt ut ett tag, kategorier och arkiv kommer snart på plats igen.) Önskar er en bra start på veckan!
