johanna21

Detta är med inspiration (det fetstilta) från era kommentarer och frågor som jag gett mina egna tankar om. Jag skulle kunna fortsätta i all evighet och prata graviditet och barn, men vem orkar läsa en bok? Det här är en blogg.

Om att vara gravid och alla känslor som kan uppstå både positiva och negativa i samband att man får veta att man är gravid.  Det är en sådan overklig känsla att vara gravid, kunde jag överhuvudtaget bli gravid? Ja tydligen kunde jag det såhär efter två barn. Men för mig tog det till första ultraljudet innan jag kunde ta in att vi ska ha barn. För att inte glömma tala om hur man mår, hur hungern inte bara blir känsla utan hela ens värld och den där enorma tröttheten. Jag kräktes också dygnets alla timmar i flera veckor med min dotter i magen och knappt någonting med sonen. Men illa mådde jag så pass mycket att jag varje dag undrade varför jag utsatte mig själv för det där igen?

Hur packar man förlossningsväska, lite bebiskläder, blöjor, hygienartiklar till den skönaste duschen du någonsin kommer ta (efter förlossningsduschen). Sköna trosor, mjukisbyxor, lösa linnen och en morgonrock är vad jag behövt. Förlossningen jag hade en förlossning på två dygn med min dotter och med min son var den på tre timmar, så ni må tro jag har lite delade åsikter om dessa två. Men att föda barn är det häftigaste jag gjort i hela mitt liv, visst gör det ont och man undrar vad f*n man gett sig in på när man väl är inne i det. Men jag kan tycka att det är för mycket skrämsel kring förlossningar bara för att man ska vara förberedd på det värsta. Att förbereda sig på det värsta har aldrig fungerat för mig då jag bara måste bestämma mig. Jag läste boken att föda och tränade kondition mer än någonsin i slutet av min graviditet och tyckte det hjälpte mig. Om att föda ut moderkakan jag hade verkligen önskat att någon hade berättat det här för mig med. Jag hade ingen aning om att efter att man fött ut ett barn så ska man KRYSTA ut moderkakan. Men efter jag fött Ciara så hade jag inga värkar kvar för min kropp var totalt slut, detta gjorde att inte heller moderkakan kom ut. Dom sa att om 45 minuter så kommer vi behöva göra ett snitt om du inte får ut den, så jag tröck för allt jag var värd och på minut 44 efter en hel del akupunktur och andra metoder så kom den. Tack och lov! Hade känts lagom kul att göra ett snitt för att få ut den sådär efter en förlossning. Med E så kom den ut lätt och vi kände oss till och med så pass modiga och vid medvetandet (till skillnad från förlossningen med C) att titta på den.

Babybluesen. dom där tårarna som brukar infinna sig på tredje dagen, OCH som dom gjorde. Med Ciara var det samma dag som vi checkade ut från BB`s trygga värld och jag ville bara stanna kvar och slippa ta ut henne i den där farliga världen. Med Elysian å andra sidan grät jag inte alls och kände inget överhuvudtaget. Det speglar av sig lite på skillnaderna i humöret som jag hade under graviditeterna. Med Ciara var jag känslig och hade lätt till tårarna, med E var jag som precis som vanligt och grät ingenting. Amningen jag tycker om att amma, det är enkelt, alltid färdiglagat, och med rätt temperatur, perfekt sammansatt för just min bebis. Om man däremot inte tycker om att amma, om det är ett stressmoment, jobbigt eller inte fungerar så ska man ge ersättning som är precis lika bra. Man ska göra det enkelt för sig själv som mamma och man ska göra det som passar bäst för en själv. Även om man ammar och vill ge ersättning ibland så tycker jag SJÄLVKLART! Jag har inte hamnat i den situationen ännu då jag behövt ge ersättning och med Ciara så började jag göra de när vi var ute och flängde från ca fem månader..  

Några sätt att få amningen att fungera är att ge sig själv lugn och ro, amma ifred, ta det lugnt, ät mycket mat, drick mycket och amma dygnets alla timmar om bebisen vill det. Jag hade verkligen önskat att någon berättade för mig hur låst man kan bli av amningen. När min dotter föddes så var det en chock hur mycket hon ville äta och jag kände mig inte alls bekväm att amma med släktens alla nyfikna blickar på mig. Jag tyckte det var jobbigt att amma offentligt och eftersom hon inte heller tog napp var den enda trösten mitt bröst vid ett eventuellt gråtanfall. Det där bröstet som jag gärna inte ville plocka fram i offentligheten och i ett land som Italien där jag aldrig sett en enda kvinna amma offentligt?! Jag ammade i bilen och på toaletter eller så plockade jag fram en sjal och la över. Det gjorde dessutom fruktansvärt ont de första veckorna och jag drog mig för att amma, men när jag väl tog mig igenom det så blev det hur bra som helst. 

Det var så mycket prat om var tredje timme hela tiden, vaddå var tredje timme? Vilket skämt. Vissa bebisar vill ligga vid bröstet hela tiden. Min dotter låg vid bröstet mellan 18-23 hela kvällen, så alla barn är olika. Inte förrän min son föddes lärde jag mig om att de sög för att öka på mjölkproduktionen. Den här gången var jag mer förberedd på detta och allt vad amning innebär och har också tillåtit mig själv att gå iväg med gott samvete för att amma. Den här gången kändes det inte längre som ett stressmoment utan mer som en tid då vi fick lugn och ro! Med en treåring i huset behöver man det ännu mer.

Den oron som infinner sig direkt man plussar på stickan, är en oro inte jämförbart med något annat. Att oroa sig så mycket att något ska gå fel i magen, att invänta sparkar för att få svar varje morgon att allt är bra och hur mycket man bara önskar att bebisen ska komma ut utanför magen så att man kan ha bättre kontroll. Men när sedan bebisen kommer ut ur magen så kommer en ännu större oro så stark att vi helst inte ville lämna BB. Att sedan fortfarande vid tre års ålder fortfarande titta till så att barnet andas. Herregud, nu har man verkligen hjärtat utanpå kroppen och det är någon djurisk björnmamma instinkt som infunnit sig!

Något som man är extra rädd för som nybliven förälder är Förkylning och med all rätt skulle jag vilja säga. ALLA som ska träffa nyfödda bebisar SKA vara friska och tvätta händer innan dom vidrör. Så är det bara och allt annat är bara brist på respekt!  Sövningstips hm? Jag ammar till sömns för det mesta och det fungerar jättebra för mig. På natten sover han i vaggan eller vår säng och på dagarna i vagnen, somnar han inte så sätter jag på torktumlaren eller hårfönen.. När E vaknar på natten tar jag han snabbt till bröstet och han äter och somnar om. De bästa är ju förstås om man kan lägga ner honom själv och lära han somna själv. Men äh spädistiden går fort och än så länge låter jag han gladeligen somna i min famn. Dom striderna får jag ta senare! 

Vad behöver man till bebisen, storlek på kläder helt olika, jag har haft stora barn som vuxit ur kläderna snabbt vilket bara är tråkigt. Nu köper jag några storlekar större och låter E se ut som att han bär en potatissäck istället för kläder. Slutligen hur viktigt det är att lita på sin egen mammainstinkt du är den bästa mamman till ditt barn och alla barn är olika! Alla föräldrar är olika och det gäller bara att hitta en bra balans och försöka få sin egen lilla familj att fungera utan att lyssna på eventuella svärmödrar eller att jämföra med andras barn och familjeliv!