Inatt vaknade jag klockan tre av att E hade hög feber så upp och försöka ge alvedon vilket slutade i ett enda stort kisskaos i hela badrummet. Sen kunde vi somna om en sisådär två timmar av vaggande senare och när jag vaknade, så vaknade jag fem minuter innan mitt läkarbesök. Så jag kastade på mig de första byxorna jag såg och sprang ner i garaget och tog bilen den där lilla korta biten och kom upp med andan i halsen, lagom till att doktorn ropade upp mitt namn. Besöket gjorde mig inte direkt klokare och jag fick en ny tid för att ta prover OM EN MÅNAD. ”Oroa dig inte, det är ingenting du dör av” sa han och klappade mig på axeln.
Annars har dagen här hemma varit lugn, J vandrar runt med ledsen kille och jag tänkte försöka få mig lite sömn. Skyller allt på vaccinet.
