Det känns som att C är inne i en känslig period nu och det kan såklart bero på att hon blivit storasyster. Även om hon inte visar svartsjuka och verkar bara glad i sin lillebror. Men jag ska såklart analysera detta ännu djupare och har börjat fundera på om våra nya krav i och med att hon blivit större och förståndigare, kan spela in i detta.
Vi har bla. de senaste månaderna drivit en ganska hård (enligt mig) uppfostran. Stort fokus har legat på att lära att man inte gnäller när man ska ha saker. Ger man med sig en gång av tio, så är det just den gången dom minns. Säger jag också nej och hon inte gillar nejet och det resulterar i ett bråk och jag efter ett tag inser att det nejet var totalt onödigt, så får jag ändå hålla fast med mitt nej. Vilket inte är så jättekul utan resulterar mest i ett dåligt samvete. Men men, tufft arbete hemma hos oss nu, men det ger framsteg och dom där utbrotten över att jag säger nej blir allt färre.
Men på kvällarna när hon har somnat knackar alltid det dåliga samvetet på, då sitter jag och J och känner oss som två stränga föräldrar och försöker övertala varann att vi gör rätt. Men snart är det vintersemester, massa tid att älska varann och massa tid att bli trötta på varann, härligt! Ska försöka lägga upp podden senare som handlar om just föräldraskap.
