Jag la mig med ont i hjärtat igår efter att ha sett dokumentären Underkasteln, arg på att världen är som den är. Jag la Elysian tätt intill mig och låg vaken och önskade att allt såg annorlunda ut. Det är inte så konstigt att det påverkar mig, det räcker bara med att titta på honom, den där lilla varelsen som jag vill skydda från allt ont, men det här kan jag inte skydda han mot. Jag blir arg för att jag försökt leva ett hälsosamt liv, jag har ägnat år åt att läsa om folkhälsa, om träning, kost och att inte röka. Jag kände mig stolt när jag satt på mödravården och fick en guldstjärna för mina hälsovanor. Men aldrig var det någon som tänkte på att informera mig om att jag kunde göra så mycket mer.
Jag har vaknat och det här med kemikalier och miljögifter engagerar mig mer än något annat någonsin gjort. Jag ska försöka att inte skriva så mycket mer om det här, för jag märker att det väcker motstånd. Vi vill inte veta! Alla kemikalier är ju inte dåliga, men det är också mycket vi inte vet. Igår försökte jag iofs släppa tanken en stund, nu ska jag ha lite ytlig bloggläsning för en stund tänkte jag och slog mig ner i soffan. Jag kikade som vanligt in på min favoritblogg herrochfrulagergren och vad möts jag av? Jo ett inlägg om de giftiga produkterna i vårt badrum. Jag visste ju det, jag har redan rensat mitt (ja jag är extrem) det var ju inte Angelicas fel utan snarare bra att hon också tar upp ämnet.
Jag vill föresten inte att ni ska se underkastelsen, min mamma kolla på den först och hon sa att jag inte skulle göra det. Har jag någonsin lyssnat? Nej, jag var såklart tvungen att plåga mig igenom den. På kvällen dessutom. Och ja förlåt om jag ger er ångest.
Jag är själv inte mamma och har inte sett dokumentären men jag tycker att det är ett intressant ämne och ser gääärna att du skriver mer om det 😉 Jag håller sakteligen på att rensa upp där hemma men slänger ingenting som kan användas då jag tänker på miljön också… Det är ett ständigt pågående projekt detta!
Jag ser det som så att vissa saker nästan bör slängas då jag vet att det är farligt. Men har än så länge bärt ner det i förrådet både för att se om Ciara börjar skrika efter det och för att jag inte ens vet om jag vill sälja det eller ge bort.
Bra att fler är engagerade i ämnet 🙂
Jag tycker att det är bra att du tar upp ämnet! Det fick mig en tankeställare och vi har en dotter som är snart 4 månader och vi har ännu inte köpt så många leksaker mer än babysitter, babygym, gosedjur och giraffen Sophie-saker. Men vi ska snart ha dop för vår dotter och då har vi framfört önskemål om att vill man köpa leksaker är det varmt välkommet men att leksaker ska vara i trä, tyg eller giftfri plast. Så jag är tacksam för att du tar upp frågan, det gör mig ännu mer säker på att hålla hårt på detta även om vissa kan tycka att man är ”petig”, en ”hönsmamma” eller ”viktigpetter” – hallå det handlar ju om det viktigaste vi har – våra barn! De är värda det bästa! Tack för en bra blogg med många kloka ord 🙂
Jag tror det är bra att tänka så, när man ändå kan välja bra val från början är det ju dumt att inte göra det=) Det gör ju också att vi ställer mer press på tillverkarna om vi slutar shoppa deras kemikalieproppade produkter. Och som du säger, man vill ju alltid skydda sina barn och jag orkar inte vänta på vad forskningen säger. Kram
Jag såg underkastelsen när jag va gravid första gången. Blev lite mer medveten, värmer aldrig i plast i micron (men använder ju micro) tänker till med vilka leksaker barnen får osv men det är ju såå mycket vi inte kan påverka. Att amningen för över gifterna till bebisen vill jag bara blunda för, alternativet är ju inte så mycket bättre. Har ammat båda mina barn 6-7 månader… Usch, denna debatten ger mig ångest
Ja usch, det var jobbigt att se den samtidigt som man ammar, det rörde mig till tårar.