Igår smet jag och J iväg ut och åt utan barnen på Balux. Här får man verkligen den bästa servisen, de parkerar bilen åt en, de drar ut stolen när man ska sätta sig, någon kommer med vatten, en annan kommer med vin och på det liveband och havsutsikt!
Som jag nämnt tidigare är de ju också helt underbara med barn både här och i Italien, kanske lite för underbara då de kan sluta med att personalen bär omkring på barnen. Det var lite av en chock för mig när vi flyttade hem till Sverige när C var liten att svenskar var så agro mot barn. Jag lyckades inte hitta ett enda cafe i Göteborg som tillät barnvagnar, inte ens soho som hade plats så det räckte och blev över. För inte tala om blickarna och hur jag kunde höra tanterna beklaga sig högt och ljudligt så fort något barn var lite högljutt i restaurangen. När man då innan bott i ett land där människorna ser barn som livets gåva, de kikar alltid in i vagnen, ler säger mmmm lite drömmande när de ser mina barn. Barn för dom helt okända. Vad beror då detta på? Kan någon förklara hur vi kan se så olika på barn? Är sydeuropeiska barn snällare än svenska? Eller är de de vuxna som är snällare?
Jag tycker nästan de kan bli för mycket här i Rom att man tar med sej barnen på allt, på restaurang sent på kvällen, på shopping osv och sen förväntar sej att barnen snällt ska hänga på, nästan som om man inte tillåter barnen att vara barn. På Myriams skola (hon är 3år) förväntar sej fröknarna att barnen ska säga Ni till fröken och inte du samt att de måste räcka upp handen innan de får prata…..nu hamnade jag kanske på ett annat spår men de är intressant de här med barn uppfostran och kultur i olika länder!
Elin
Intressant tanke, det har du nog rätt i. Men förhoppningsvis är de olika familjer som är ute och äter varje kväll och att de kanske inte blir så ofta 🙂
hrm, kommentaren blev visst halv… Jo, jag kan tänka mig att det beror på synen på könsrollerna och kvinnans ”uppgift” i livet och att familjen med allt vad det innebär har större plats än i Sverige.
Hej! Intressant! Jag kan tänka mig att det beror på
Jag skulle tro att man i sydeuropa prioriterar familjelivet lite mer än vad man kanske gör i bland annat Sverige, här är det liksom mer en individorienterad kultur snarare än en familjeorienterad kultur.
Men oj! Va tråkigt! Jag bor i Göteborg och tycker det finns fik överallt att vara på? Typ Condecco, La Pain mfl. Så synd att du inte upplevde det så ):
Hej goa Johanna,
Härligt ni ser ut att ha det. Jag tror att vi i Sverige lever på ett helt annat sätt, vi jobbar hela tiden, vi är stressade och ”jagar” hela tiden något genom livet, ska hinna med allt vi måste hinna med för vi har inte riktigt något val då alla andra i landet lever så (de flesta). Vi påverkas mycket mer av allting runt omkring oss än vad vi vill erkänna. Kultur påverkar som du vet oerhört mycket. Jag vill dela med mig om vad som hände mig igår och då ifrågasätter man mänskligheten, vad hände med respekt och att visa hänsyn?
07:30 på en buss på väg till jobbet, börjar busschauffören skrika på mig att jag inte ska stå vid dörren. Jag blev rent ut sagt rädd för att han gapade. Jag tittade förundrat på honom och frågade om varför han skriker att man kan prata! Dessutom skulle jag gå av 4 sekunder senare.
Efter en lång arbetsdag med flera möten står jag vid brunnsparken, (inte i vägen) där en man springer rätt in i mig, knuffar mig så pass hårt att telefonen flyger ur händerna på mig och hela framsidan sprack. Jag fick inget, ”ursäkta” eller ”hur gick det” han bara fortsatte att gå.
Det materiella är bara en sak som jag kan köpa eller laga, det är inte viktigt för mig men att människor är arga, otrevliga, respektlösa och inte stannar upp och bryr sig det tycker jag är riktigt skärmande!
Fortsätter det så här undrar man verkligen i vilken värld våra älskade barn kommer att leva i.
Svar på din fråga: Jag tror att levnadssättet i Sverige skiljer oerhört mycket från flera ”varmare” länder. Vi är jämt stressade och utmatatde, vi sliter hela tiden och glömmer av att bara vara och njuta:)
Kramar till inspirerande dig!
Ja det är tråkigt när man får erfara sådant. Önskar att människor kunde bli lite mer ödmjuka mot varandra.
Vad trevligt med lite egentid tillsammans:). Måste helt hålla med dig, samma här i Danmark med barnvagnsförbud på kafeer & helt annan kärlek till barn när man varit i väg på resa. Då barn tas emot med uppskattning & intresse det är intressent det där. Har just påbörjat en bok som heter Franskabarn kastar inte mat av Pamela Druckerman, få se om man får någon annan inblick i detta:). Ha en fortsatt mysig semester hälsa!