”Han vill inte sova utan sin mamma” sa jag glatt och klappade på min son som tittade nyvaket upp från min famn. ”Aj då, det var inte bra” svarar en pappa och jag blir lite förvånad över hans svar. ”Vår son sov själv redan vid 2 månader, det tog tre veckor av skrik men det var det värt” sa han stolt. Jag vågade aldrig ifrågasätta.
Visst jag förstår poängen med att det kan vara skönt att ha barn sovandes i sina sängar hela natten, särskilt i dagens stressade samhälle. Men jag förstår inte hur man gör rent praktiskt? Om E skriker så är jag ju där och vyssjar och vaggar lite på vaggan. Men då skriker han bara ännu högre och då tar jag förstås upp honom. Jag har verkligen försökt, jag har bäddat med vackra ekologiska sängkläder som jag omsorgsfullt valt ut. Men han sov orolig, vaknade flera gånger och på sekunden jag gav upp och tog över han till vår trötta säng med sängkläder från förmodligen Hemtex så slocknade han. Hur är det möjligt? Hur kan han känna det där så väl?
Sen undrar jag också hur jag ska orka offra min nattsömn för den här sovasjälvträningen? Menar den här pappan att jag då ska låta han skrika sig genom natten med resultat av förmodligen obefintlig sömn för oss båda? Och så minns jag tillbaka till den där artikeln om hundar som slutat försöka fly elstötar eftersom att det tappat hoppet om hjälp. Länk.
Att samsova är ju något av det mysigaste av allt, det är ju lyxen av föräldraskapet kan jag tycka. Dom där kramarna, den där tiden på dygnet när kärlek behövs som allra mest. Samtidigt som jag minns så väl hur det själv var när jag var barn och kröp in mellan mamma och pappa i tryggt förvar i stora sängen, då sov jag som bäst! Så hur ska jag kunna neka mina barn det?
Men visst finns det nackdelar, som att han sover oroligt ända fram tills jag går och lägger mig, vilket gör kvällarna till ett evigt vaggande och vyssjande och att vi inte har kunnat se en hel film sen juni 2013. Eller att man plötsligt har en 4-åring som trängs i sängen tillsammans med 0-åringen och mannen har hamnat på soffan? Så hur gör man? Hur gör ni? Samsovning eller inte?
Våra döttrar på 3 år och 9 månader sover sedan några veckor tillbaka i samma rum. Lillan fick flytta in till stora systers rum eftersom hon alltid vaknade när vi gick o la oss. Har fungerat över förväntan faktiskt. Tror att de känner en trygghet i varandra. Läser bok ihop, lillan får välling o sen nattinatti för båda samtidigt. Första natten vaknade lillan o va ledsen vid 5 kanske, jag gick till deras rum men stannade utanför och hörde storasyster ”är du vaken Alice? Vill du ha nappen? Vänta lite, här får du” Det blev tyst igen och jag la mig i sängen o lyssnade, antar att de somnade om båda två. Kl 7 vaknade de nästa gång o då gick vi upp. Blev ju alldeles varm i hjärtat. Slutade amma helt vid 7 månader också, det gick från att vara vaken 1 gång i timman till 1 gång/natt o då räckte det oftast med nappen o en hand på ryggen fast ligga kvar i egen säng… Jag känner att jag är en mycket bättre mamma när jag sovit på natten o tålamodet är ju såklart mycket bättre med. Hoppas du hittar något som fungerar för din familj snart!!
Men så gulligt det lät 🙂 jag har haft den tanken att de säkert blir bättre om de får dela rum. Jag hoppas det. Kramar
Vi samsover.
Lillan på 4 mån vill ha närhet. Sover väldigt oroligt annars..
Jag lovade mig själv att inte bi snutte denna gång….men men
Det är ju mysigt o alla får sova 🙂
Jag lovade samma sak men misslyckades totalt 🙂
Hej Johanna! Även vi har samma sovmönster hemma hos oss! Min snart 10 mån son somnar böst om på natten efter lite amning i sängen. Ofta somnar jag medans han äter men jag börjar bli trött på det nu då jag får ont i ryggen av att ligga som en ostbåge
Hej! Härligt att du skriver så öppet om hur det faktiskt är! Vi har haft det precis likadant! Lillan var och är fortfarande (15 mån) väldigt närhetsberoende! Hon använde också mig som en levande napp på nätterna i 12 månader. Det var helt omöjligt för mig att offra en veckas sömn för att vänja henne att sova själv, det hade varit likamed undergång för en redan trött mamma! Sen känner jag precis som du, jag vill inte att hon ska skrika och tror inte alls på att lämna de ensamma i sin säng! Det ligger ju i vår natur att söka trygghet! När hon blev ett år var jag väldigt trött på suttandet på natten o det gick väldigt bra att sluta, hon var redo! Sen dess har hon sovit mycket bättre (sover fortfarande i vår säng) men sover fortfarande bäst tätt intill mig! Hoppas ni hittar en lösning:)
Onödigt att träna till något som sker naturligt när det är meningen. Spädbarns natur är inte att vilja vara ensamma och varför göra det onödigt jobbigt för alla parter? Ett barn som får skrika sig till sömns får förhöjd nivåer av stresshormoner i kroppen vilket påverkar båda kort och långsiktigt.
Vi lägger vår 2,5-åring i sin egen säng sen när han vaknar, om det så är på natten eller morgonen så får han sova hos oss. Jag är både för trött för att somna om han i sin egen säng och sen är det mer mysigt än jobbigt. Jag orkade aldrig ta mat på natten fighten heller så han åt välling på natten till han var 2 år. Nu väntar vi nästa bebis och jag tror inte jag kommer kunna neka den bebisen mat på natten heller 🙂
Jag har en snart 3 månaders hemma och han har sovit själv sedan han var typ 1,5 månad. Vi slapp dock träna till att sova själv. Vi bäddade rent en dag och då sa vi att vi måste väl ändra försöka få honom att sova själv och det gick jättebra. Lite gnälligt så klart första kvällarna men inga gallskrik i timmar. Han sover inne hos oss men i egen säng vid fotändan av vår säng. Funkar över förväntan faktiskt 🙂 Nu somnar han vid kl 22 och sover typ 6-8 timmar innan det är dags för mat igen.
Låter härligt =)
Min son sover själv hela nätterna vilket jag tycker är väldigt skönt! Har alltid haft väldigt stort sömnbehov och efter 5 månader med aming varannan timme dygnet runt kände jag att det fick vara nog. Jag körde på läggningsrutine roch gav mig helt enkelt inte. Var min son ledsen fick han komma upp i famnen men då skulle ha ”vila” där. Inte börja klättra och titta sig runt omkring. Då la jag ner honom i sängen igen. Så blev han ledsen så tog jag upp honom igen, också samma visa i säkert 1 timme första kvällen.
Tror inte på 5-minuters metoden då jag också har läst artikeln du länkade till.
Vaknar min son på natten och inte kan somna om sätter vi honom i bärselen där han somnar om på 2 röda. Sen ne ri hans egen säng igen. Bärselen hade vi aldrig klarat oss utan! Är så glad för vissa nätter sover han nellan 8-5! Det trodde jag aldrig skulle ske för några månader sen.
Jag upplevde nätterna som mycket lättare när jag slutade amma! Tyvärr är dom nog tuttigare och mammigare under amningsperioden kasnke.
Lycka till vad ni än bestämmer er för att göra! Alla gör vad som passar deras familj bäst ju:)
Oj det där är verkligen lätt! Alla föräldrar tycker olika i den frågan och alla barn är så otroligt individuella. Våran 3-åring lärde vi sova i egen säng vid ungefär 2-månaders ålder då jag aldrig fick någon sömn, låg upptryckt vid väggen varje natt med henne hängandes i tutten. Kändes som jag höll på att bli knäpp av sömnbristen så vi bestämde oss för att försöka få henne att sova hela nätter eller åtminstonde sova en stund själv i sängen så man själv fick utrymme och kunde slumra en stund ostört. Det tog 2-3 veckor att vänja henne, med klappar på rumpan, kill på ryggen osv vid sängkanten. Gick lättare än vi trodde och visst var det värt det, vid 3 månaders ålder han hon sovit hela nätter (såklart undantag någon natt) och vi också så vi har varit riktigt bortskämda. Nu däremot för cirka 4-5 månader sen har hon börjat drömma mardrömmar och vill bara sova med mamma och pappa, klart stor skillnad att helt plötsligt sova med en 3åring emellan oss, men det har vi godkänt rakt av bara. Inga krusiduller eller bråk, uppelbarligen är det en orolig period i hennes liv just nu att vi kör samsovning. Däremot har vi nu för 2 veckor sen tagit in hennes madrass och lagt på golvet, så hon nattas i våran säng, sen när vi lägger oss lägger vi henne på hennes madrass, hon slumrar sätt 3-5 timmar där själv sen kryper hon upp mellan oss, det fungerar kanon för oss. Vi får några timmar utan att ligga trångt alla 3 och sen får vi vakna upp tillsammans vilket är helt oslagbart. Hon kommer antagligen komma ur denna period snart så bara gilla läget, på gott och ont. Men det är ju mest på gott 🙂
Våran son har sovit i sin säng sedan han var 9 veckor, han blir 6 månader nästa vecka. Vi valde att börja med det så tidigt pga att jag har svårt att sova med nån tätt inpå mig. Allt klaffade direkt, han sover så gott i sin säng och har gjort det sen dag 1 med vissa undantag som förkylning m.m. Men hade inte jag haft sömnproblem med honom bredvid mig så hade vi självklart samsovit längre.. Men detta var bästa lösningen för oss. Gäller att hitta sin egna grej, vad som just passar era behov. Och vad det gäller er så vill eran lille ha närheten, så då är det ju klart att han ska få det!
Just där satte du huvudet på spiken. Med hundarna som ger upp. Det är precis vad barnen för, varför fortsätta ropa på mamma, hon kommer inte. Jag ger upp. Barnet tappar hoppet och jag tänker mig med stöd från en hel del vetenskapsmän och psykologer att det ger djupa ärr.
Själv har vi sovrummet på övervåningen. Springer ganska mycket i trappan innan jag ska lägga mig kan jag säga men rätt var det är så slutar det och de sover hur bra som helst. Det är ju så kort tid. (Sitter nu med bebben i famnen, sovandes, mys tycker jag) städningen får vänta, när han blir större kommer han aldrig vilja ligga i min famn så jag passar på att njuta.
Denna omtalade fråga 🙂 som för många är väldigt känslig och väcker mycket känslor (min uppfattning)
Vår son är snart 2,5 år gammal och har från början sovit ensam i sin säng bredvid vår. Men jag vill poängtera en sak, vår son var väldigt stor när han föddes (5300g och 55 lång) och var från start ett väldigt varmt barn. Hade vi honom för tätt inpå oss i lång tid blev han väldigt varm och jag tror delvis det är därför han trivdes så bra i sin egna säng. Han blev alldeles för varm i vår säng mellan oss så det gick inte och vi ville också gärna att han skulle sova i sin säng. Jag och min man sover väldigt dåligt när vår lilla älskling sover med oss. Men jag tycker verkligen det är helt upp till var och en.
Vi ska i mars få en liten till och vem vet hur det blir? Kanske får en liten bebis som är helt tvärtom och då tar vi det då. Alla barn är ju olika men vi kommer försöka göra på samma sätt som vår son att bebis får sova i sin säng bredvid oss.
Verkligen känslig fråga, men barn är ju så olika och föräldrar är olika. Jag har ju också lite svårt att sova utan honom även om min man helst sett att han legat i egen säng. =)
Han sover i egen säng och har gjort hela tiden. Jag hade bestämt innan han kom att han inte skulle sova i vår säng, jag tyckte det var så obehagligt med en så liten i sängen, var rädd att vi skulle göra honom illa eller att täcke eller något skulle göra det för varmt för honom. Nu när han är 6 mpnader har han fått eget rum och sover fantastiskt gott i sin säng. Så gott att det är omöjligt att få honom att somna emellan oss även om vi skulle vilja det.. Mysa går bra men när det är dags att sova är det bara att gå och lägga honom i sin egen säng 🙂
Vi samsover 🙂 Vår son är nu 13 månader. Han vill gärna ha närhet. Från han var 10 månader (då slutade jag amma helt) ville han somna i sin säng. Han har alltid blivit överlyft när han vaknat på natten. Hela julen har han sovit dåligt i sin säng men fantastiskt mellan oss. Så nu har han fått somna i vår säng igen. Än har vi ju bara ett barn så kanske hade varit annorlunda om vi haft två som behövde utrymmet. Gå på magkänslan. Personligen tror jag inte på att lära ett barn ligga ensamt. Vill du sova ensam?
Jag har min lilla i en liten säng kant i kant med våran och hon sover där första passet men hamnar alltid hos sen. Mina två stora har gjort likadant. Jag har alltid försökt vänja dom tidigt med egen säng genom att låta dom sova där dagtid och alltid natta dom där med vår närvaro och händer. Vi ett års ålder har våra sovit största delen av natten själva men ofta kommit över på småtimmarna. Finns ju en anledning till att små barn vill vara nära och även lite större barn. Skulle aldrig skrika mig igenom en läggning eller en natt. Är ju hemskt! Sen kan man försöka trixa på andra sätt