Det var min lillebror som lagade maten, men det var jag som VALDE ut receptet. Så tänkte dela med mig av det men vi gör det enkelt och lämnar en länk. Jag har blivit lat, lagar varken mat, kommer på egna recept eller skriver ut dom till er läsning.
Jag tänkte precis på det häromdagen, att senaste tiden har jag varit en fantastisk mamma, jag har haft C hemma sen början på november och fått chans till att njuta av båda mina barn och för det kan jag inte annat än känna mig otroligt tacksam. Men en fantastisk mamma har svårt att finna tid till annat, så att samtidigt skriva en intressant blogg eller göra några tappra försök till jobb har varit lika med obefintligt. Samtidigt som hemmet ska städas, tvätten tvättas och när jag precis plockat undan lunchen är det dags att börja med maten igen.
Hur får egentligen folk ihop sina livspussel idag? Man vill så mycket och varje morgon när jag vaknar flödar kreativiteten för att sedan dö ut så fort barnen har somnat för kvällen. Och alltid infinner sig känslan att man borde hinna göra så himla mycket mer. Mer tid för mig själv, mer tid till att träna, mer tid till vännerna som man aldrig svarar i telefon. Kommer jag någonsin hinna göra allt? Kommer jag någonsin känna mig tillräcklig? Aldrig har jag dömt mig själv så hårt som när jag blev småbarnsförälder. Men jag kan bara vara fantastisk på en sak åt gången och alltid på bekostnad av något annat och därför är det hög tid att bara acceptera det.
Känner också igen mig och själv har jag gett upp. Mina ambitioner är alltid skyhöga men slutar med att jag nätt och jämt har huvudet ovanför utan bildligt talat. Som numera tre och bebismamma har jag noll egentid. Jag maratonammar min åttamånaders till sömns i timmar om kvällarna. Blogga med ett pekfinger ger ingen vidare feeling så det får vara. Beundrar alla som håller på år ut och år in trots barn i bilden men begriper inte heller hur de gör.
Ammar du också dig igenom kvällarna?
Jag får också vagga, hyssja, amma mig genom kvällarna nu för att han vaknar så lätt så någon film är det ingen ide att slå på. Det är nog också det som frustrerar mig mest att aldrig känna att man är helt fri. Man vill ju så mycket idag, jag har så mycket jag vill skriva om och så mycket andra projekt men hinner knappt komma i kläderna på morgon. Dags att ta det för vad det är och ta lärdom i vad jag själv skriver att småbarnsåren är bara småbarnsåren och inte så mycket mer 🙂
Du skrev ju så mycket klokt när du skrev!
Åh vad jag känner igen mig!!! Kunde ha varit jag som skrev detta inlägg. Jag vill så vansinnigt mycket på en gång att till slut går det bara runt och det slutar med att jag sitter med barnen i tv soffan och jag idiot-surfar på mobilen. För jag vet inte var jag ska börja. Och jag har svårt att påbörja alla projekt jag har i huvudet för jag vet att jag inte kommer kunna göra klart direkt för alltid är det någon blöja som ska bytas eller annat som ska fixas. Men jag tror att du och jag är ganska lika och att det handlar om att vi vill så mycket på en gång. Och jag tror att vi hinner med ganska mycket ändå på en dag. Och jag tycker att du får till jättebra blogginlägg fortfarande 🙂 Kram!
Tack fina du! ❤️ Ja man vill så mycket men så blir det ingenting för man vet att man bara blir avbruten. Jag skulle behövt 10 timmar till på ett dygn 🙂 kramar
Mums, ser hur gott ut som helst 🙂
Och det där med att känna sig otillräcklig, man kan bara göra sitt bästa och bara vara på ett ställe åt gången. Sedan är du den bästa mamman till dina barn 🙂