Jag har fått frågan om hur vi gör för att undvika godis och läsk till C, så här kommer ett till inlägg i ämnet. Vi har varit väldigt tydliga från början med detta och visst har jag fått många hintar och kommentarer särskilt om hur synd det är om mitt barn som aldrig får smaka på livets goda, men jag har aldrig förstått varför jag ska introducera godis när hon blir helt lyrisk över en skål med frukt? Jag kan berätta redan på morgonen att idag ska vi äta fruktsallad med grädde och hon ser fram emot det resten av dagen. Jag tror att mycket handlar om hur vi bygger upp deras förväntningar. Godis används ofta som en belöning eller i det välmyntade uttrycket lördagsgodis, som sedan gör att barnet förknippar det med något speciellt. De förväntningar skapar jag kring andra saker.
Jag gör henne en stor tjänst genom att hålla godiset borta så länge som möjligt och eftersom hon aldrig får det, är det heller aldrig något hon saknar. Mina föräldrar gjorde samma med min bror men misslyckades med mig (då jag tydligen fick godis på dagis). Min bror äter fortfarande nästan aldrig godis och jag kan avundas den befrielsen.
Jag tycker att det har gått väldigt bra att undvika godis och jag blir lika fnittrig varje gång som hon väljer den sura yoghurten framför den söta, vägrar äta något bakverk som innehåller choklad och väljer piggelinen om hon får glass. Till lördagsmyset som inte nödvändigtvis behöver vara lördag gör vi popcorn, russin, grönsaksstavar med dipp, fruktsallad eller gino utan choklad. Vi har också börjat göra en del hemmagjord glass på bär. Saker som innehåller socker men som också ger lite vitaminer. Hon äter också bullar och muffins, men blir det hemma är de oftast bakade på kokossocker.
Hemma äter vi godis när C har somnat, men är vi bortbjudna så blir det svårare. Hon brukar inte bry sig om godisskålar, men om det är barn med och äter så blir hon förstås nyfiken. Men de är väldigt sällan det händer eftersom att alla vet att hon inte äter och då är det onödigt att plocka fram. Jag har också förklarat för henne varför jag inte vill att hon äter godis, och gjorde ett test nu genom att fråga henne varför man inte ska äta det? ”För att man får tandtroll och för att det inte är bra” Vill du äta godis?” ”Ja, fast inte om det inte är bra” Vad är godast, godis eller frukt?” ”Frukt”. Äter man godis så försvinner oftast suget efter frukt, för det är inte sött nog.
Planen för hur jag ska göra sedan vet jag inte, men en ide är att det är okej när vi är borta men att undvika att köpa hem. Min bror fick pengar varje år han inte åt godis och det fungerade. Vi får se hur det kommer gå, det viktiga är att poängtera att det aldrig varit svårt. Det svåra är bara när andra vill lägga sig i och ifrågasätta ens val, även om de oftast har svaret i sig själva. Men var tydliga med alla runt omkring er och kom ihåg att barn saknar inte det som inte finns! Oj vad långt det här inlägget blev. Kommentera gärna om ni har andra bra tips!
Tack att du tog dig tid att svara på min kommentar 🙂
Det är verkligen en djungel det här med socker och även om man så gärna vill ”göra rätt” så är det svårt att bli klok på allt. Men nu förstår jag dina grunder till att välja kokossocker, hade ändå nästan hoppats att du satt inne på någon info om att det faktiskt bevisats vara superbra 😉 Själv bakar jag med agavesirap just av den anledningen att jag tänkt att den innehåller lite bra grejer även om ju det också är socker.. Men även om man väljer att använda socker i former av ”alternativt socker” då och då så är jag säker på att man ur hälsosynpunkt kommer väldigt långt på medvetenheten kring socker och kan göra bra val i vardagen utifrån det! 🙂 Men kanske jag borde testa kokossocker någon gång, det där med karamellig smak låter ju inte så illa 😉
Jag använder också agavesirap emellanåt och försöker variera så kanske man har en bra balans iaf. 🙂
Hejsan! Här kommer nu en lång kommentar 🙂
Det är verkligen intressant att läsa dina inlägg och åsikter om socker, gifter och andra omdiskuterade ämnen, speciellt när det gäller barn. Jag har själv inte ännu barn men känner att vi har samma värderingar kring bland annat just socker och gifter och jag har redan länge vetat att jag vill göra samma ställningstaganden som du gjort, den dagen jag har barn 🙂 Sen att läsa dina inlägg, få mer information och inspireras ännu mer till att vara så ”hård” gör det inte direkt sämre 😉
En fråga/fundering har jag ändå och det handlar om kokossocker. Jag har sett att du använt det en del och då jag sett det i nåt av dina recept har receptet kunnat ha rubriken ”sockerfria…”. Jag har själv inte blivit riktigt klok på kokossocker då man på vissa ställen kan läsa att ”Kokossocker är ett bättre alternativ än vanligt socker då det har lågt GI, innehåller mycket mineraler och vitaminer så som zink, magnesium och b-vitamin samt innehåller antioxidanter.” På andra ställen har jag däremot läst att ”Kokossocker låter som att det är för bra för att vara sant och det är det också. Kokossocker är till och med sämre än vanligt socker då det innehåller en större andel fruktos. Det låga GI värdet (35) kommer av just den höga andelen fruktos och påverkar inte vårt blodsocker så mycket men fruktos måste först brytas ner i levern (vilket ger det låga GI-värdet) innan det blir till glukos (=socker och kan tas upp i blodet). Detta ger extra hög fettproduktion i levern.”
Av dessa två ”motsägande” påståenden har jag själv valt att ta till mig det senare och har därför inte tagit som vana att köpa hem kokossocker. Man kan ju tänka som så att allt med måtta och vill man baka något hemma kan man ju välja det socker man känner att tilltalar en mest, men att påstå att något som innehåller kokossocker är ”sockerfritt” känns ändå rätt missvisande, tycker jag. Jag undrar nu hur du själv kommit fram till att använda kokossocker och om du har någon information som stöder eller stjälper någon av den informationen jag dela med mig av? Jag hoppas att du förstår att jag inte vill kritisera utan vill bara diskutera och fundera i denna ”pest-eller-kolera-sockerdjungel” 😉
Kram och keep up the good work!
Hej! Tack för din kommentar 🙂
Jag har precis som du varit lite skeptisk till kokossockret och har läst både positivt och negativt med det och egentligen valt att ta till mig det positiva. Jag önskar såklart att jag inte var ett dugg sötsugen, men jag är tvärtom helt extremt sötsugen och försöker alltid hitta genvägar till allt. Men fördelen med kokossocker är att det ger en godare (karamellig) smak, trots att man inte behöver ta så mycket av det som av det vita sockret. Det ger inte heller samma sockerberoende upplever jag och det innhåller en del gott. Men ja du har rätt socker som socker och det är inget man ska kalla sockerfritt, även om jag helst inte vill inse det. Jag får se om jag en dag kan helt avsäga mig från socker i alla dess former, jag hoppas verkligen det. Kram!
Min kommentar tidigare kom visst inte med. Bara inledningsorden
Hallå! Du har tidigare skrivit när du hade din sockerfria månad att du brukade äta sockerfri mörkchoklad, eller doppa det i banan. Var köper du sockerfri mörkchoklad? Kakaohalt? De jag ser i affären innehåller ju socker allihopa, även om de e 86% kakohalt. Kram från en sötsugen
Jag brukar köpa green & blacks som är lite rårörsocker i, men den finns inte alltid att få tag i. Kanske att den kan finnas på hälsokost. Jag beställer den från mathem. När jag är sockerfri så brukar jag fuska med att äta massa annat socker men undvika just det vita. Jag är så sockerberoende att det hemskt:)
Jag slutade också äta godis samtidigt som din bror. Jag minns att det kändes svårt i början, inte för suget men hur fixar man helgkänslan utan godis. Det är väl just det att man tar bort något som skapar en tomhet. Om man aldrig inför godis behöver man ju inte sakna det sen.
Det tog väl ett tag att vänja sig. I början försökte man ersätta godiset med nyttigare saker. När E blev bjuden på kalas ville han gärna att något annat skulle finnas för honom, frusna bananer eller nåt. Efter ett tag var det inte viktigt. Han var inte längre sugen. Och är man inte sugen så saknar man det inte. Så den största tjänst man kan göra för sitt barn är väl att ge dem det dom mår bra av. En frisk och stark kropp som inte ger dem sjukdommar senare i livet.
Intressant läsning