johanna21

Det är verkligen inte helt tårfritt som jag kommer lämna vårt hem för huslivet. Men dagen E föddes så kände vi direkt att lägenheten blev trång och att bo med två barn i stan är inte längre lika enkelt. Vi får aldrig njuta av de fördelar med att bo centralt, dels för att det inte är så lätt med två barn. Men också för att vi aldrig har barnvakt och kan passa på att nyttja saker som bio eller annat roligt. Vi måste anpassa vårt liv efter hur det ser ut och där behövs bekvämligheten med att ha en gräsmatta att kunna släppa ut barnen på, ytor i hemmet att leka kurrgömma på, egna rum till barnen, plats för alla gäster. Närmare till friluftsliv, hästar och grönområden.

Men vad allt känns definitivt nu, det känns som att när man tagit steget till att köpa hus så är det där man ska bo. Det är där våra barn kommer växa upp, gå i skola, få vänner och jag kommer aldrig vilja slita upp dom från de rötter de kommer bygga där.

Vi har grott rötter även där vi bor idag och det kommer göra ont i hjärtat när jag måste slita upp C från sina vänner åter igen, sin granne Morgan dörr i dörr som hon brukar äta middag hos. Sin bästis på förskolan som tar henne i handen när hon kommer och sen skuttar det iväg lyckliga och glada över att det återigen är morgon och det får återförenas. Och hennes kompisar från gården som hon brukar cykla med, och grannen Mira som skulle bli hennes bästis för livet och hennes lillasyster som blivit E`s första flickvän.

Jag kommer gråta när vi säger hej då till den här lägenheten, men samtidigt visste jag att dagen skulle komma och det är bättre ju fortare den gör det så att vi inte gror in oss för mycket. I huset där vi ska bo så väntar nya vänner att äta middag hos och hålla i handen. Jag fick höra att det bor två tjejer i grannhusen som är i C`s ålder och kanske kommer de bli hennes bästa vänner för livet.

Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att vi kommer trivas och att jag inte kommer behöva slita upp C mer från de rötter hon gror. Plötsligt handlar det inte om mig längre, det handlar om att ge henne det allra bästa! Hon är så stor nu och börjar bygga sitt liv och jag vill inte vara den som ska ta det ifrån henne.