Jag har inte fått sova så mycket i natt. Jag var så glad när jag la mig för E somnade sju och sov hela kvällen och jag behövde aldrig gå in och söva om honom. Sen några veckor tillbaka har vi fått ordning på hans sovrutiner och nu somnar han alltid sju, vilket är jätteskönt. Nu får vi sitta i lugn och ro och pusta ut på kvällarna minus några omsövningar på kvällen.
Men hursomhelst han sov jättebra fram tills klockan var ett, då vakna han och skrek och vägrade somna om. Och eftersom jag har den teorin att om man då tar upp dom och visar att det är okej att vakna på natten så kommer dom fortsätta göra det, så vi låg kvar. Han skrikandes i sängen, där resten av familjen låg och jag sjungandes på blinka lilla stjärna. Tillslut gav J upp och gick in i gästrummet men C låg kvar i sin extrasäng som vi har i vårt sovrum. Jag tror han skrek fram och tillbaka i säkert en timme första gången.
Jag frågade henne imorse om hon sovit gott? JA jättegott! Så E skrek ingenting? Nä, han sov så bra i natt, vi sov båda så bra! Jag förstår inte hur hon kunnat sova igenom hans gallskrik, men hon var helt ovetandes som vanligt om den kamp vi haft i natt. Så ja det är en trött mamma som skriver idag, men trots detta lyckades jag ta mig iväg ut imorse på 7 km rundan, så underbart skönt efteråt! Vem behöver sova?
