Jag vet att det mest kommer hyllningsinlägg till mina barn just nu, men dom är heeelt otroliga! Jag kan liksom inte hitta på att saker är jobbigt, när det faktiskt är helt tvärtom. Med en 9-månaders och en 4-åring i huset så är vi äntligen i fas med livet! Sömnen fungerar, trotsen finns där men är alls inte lika extrem. Barnen är glada och inga åskmolnsperioder i sikte.
Just nu njuter jag av att få följa mina barn i deras egna små faser i livet, en dotter som lär sig skriva och en son som övar på att stå utan stöd. Jag är så glad att jag kan vara hemma på heltid och lägga allt fokus på dom och det är just det jag vill göra nu. Jag har så länge tänkt slänga in ett inlägg om att jag tar en paus från bloggandet och varför, men inte riktigt kunna ta mig för att publicera det. Jag kanske är lite frånvarande ett tag, men jag tänker mig att jag ska komma tillbaka med nya tag och med några förändringar. Så häng kvar!
Klart du får hylla och skriva om dina barn! Vår son är nu 6,5 månad och ja, det blir bara roligare och roligare tycker jag:). Nu är han liksom mer en egen person och inte ”bara” en bebis liksom!
Hoppas verkligen inte du slutar blogga Johanna… Dina texter berör!
Stor kram