Imorse när jag var ute och sprang och som vanligt frågar mig själv varför i h*lvete jag utsätter mig för detta? Ja förutom den enkla anledningen med att det är den enda träningsformen som hinns med när man har småbarn. Så insåg jag att det har blivit något slags tävling för mig att uppnå den optimala hälsan. Mitt i alla sockerförbud, plastbantning och nyttiga måltider så vill jag se hur jag kan bli mitt bästa jag?
Här skulle nog många hoppa in och säga, men hallå lev lite också! Men det gör jag, jag känner mig pigg, euforisk, stark men framförallt ren! Om man bortser från min stora last godis som fortfarande hänger kvar som en tung ryggsäck över axeln. Jag gillar att hälsohetsa mig själv, men jag gillar inte att följa andra hälsohetsare och jaga ideal. Jag är fortfarande småbarnsmamma och kan bara jämföra mig med mig själv utifrån mina egna förutsättningar. Jag tycker inte att en viss kroppstyp är vackert, utan för mig är hälsa vackert! Människor som bryr sig om sig själva och gör det med ett leende.
Viktigt att tillägga, jag har såklart inte alltid brytt mig om hälsa, tvärt om! Jag har rökt, druckit cola varje dag, ätit godis varje dag och för att inte glömma min alkoholkonsumtion när jag var 20 och tyckte att festa fyra dagar i veckan var en väldigt bra ide. Idag är jag mer restriktiv, läser innehållsförteckningar, dricker bara ekovin, springer en mil så fort jag ser en cigarett osv. men på godiset där brister jag och på många andra saker med såklart, men mer om det i ett annat inlägg. Hur blir jag då mitt bästa jag? Det som motiverar mig är just att se hur bra jag kan må och att göra det till en tävling motiverar mig enormt.
