Lite om flytten för er nya läsare… Som kom väldigt plötsligt, och tillsammans med allt annat. Det var i samma veva som vi fick veta att vi väntade barn och jag hade precis fått en fast anställning på en skobutik och skulle in och skriva på papprerna. I bilen på vägen dit ringer J`s agent och vill att han ska sätta sig på ett plan ner redan nästa dag. Jag hade bråttom in till jobbet och chefen stod med pennan i handen och väntade. ”Jag kan inte skriva på dom där än” fick jag säga och sen hemlighålla varför. Tre dagar var han sedan borta och jag gick på helspänn hela tiden i väntan på att telefonen skulle ringa och säga att allt var klart, hej vi flyttar! Samtalet kom och jag blev kvar i Sverige tre veckor för att ordna med flytt. Hela vårat hem + bil åkte till svärisarna i värmland och står nu där i kartonger.
.
Jag tycker det är jätte spännande att få prova bo i Italien, men det har varit väldigt svårt att komma till en stad där ingen kan engelska och där allt är så annorlunda. Det är inte som att flytta till en storstad som Rom eller Milano, men det är en upplevelse och väldigt lärorikt. Tiden har stärkt oss både i oss själva och som par då vi verkligen är som två utlänningar, ensamma i en rätt så konstig stad.
Vi bodde på hotell första tiden, vilket var jätte jobbigt med mitt gravditetsillamående, myrinvasionen och temperaturen som aldrig tycktes ligga under 40. Vi delade på 15 kvm och J kunde inte undgå höra mina kräkningar dagligen. Men 1 september flyttade vi in i huset. Vi hyr övervåningen av ett jätte gulligt gammalt par som bor under oss. De kan ingen engelska så det tog oss några månader innan vi kunde slå oss ner och prata över våran första fika. Men dom lagar mat, bakar och syr bebiskläder till oss. Vi bor också granne med en gås som aldrig bjuder på mat men väcker oss varje morgon klockan åtta. Lite mindre kul.
