Vi älskar ju att ha Ciara hemma och tycker att det fungerar jätte bra och ju längre tiden går desto längre bort känns det där med dagis. Vi har ju vant oss med en vardag där hon alltid är med och bara tanken på något annat känns helt galet, sen har jag ju också en väldigt snäll och nöjd dotter som trivs rätt bra med att bara hänga med oss på dagarna och vi med henne. Men vi får se längre fram, jag har en liten framtidsplan ( om man nu kan ha det) men den håller jag för mig själv.
Men ibland så kommer de där stunder när vi får pussla ihop det ordentligt för att få vardagen att fungera. Eftersom att det är många mil till närmsta barnvakt kan det ibland hända att vi vid desperata tillfällen måste planera in långa resor. Men jag tror det fungerar så bra för att vi har vant oss vid det och får planera ut efter det. Den här vecka är en sådan vecka då jag helst hade behövt skicka bort henne på semester några dagar men det får bli uppesittarnätter och tidiga morgnar istället och det går bra med lite kaffe. Har haft mycket hjälp från mamma nu i helgen men på veckorna jobbar hon.
Men jag börjar också fundera på hur man skulle lösa en vanlig arbetande vardag utan någon som kan hjälpa till med barnpassning om man måste jobba över, har skola, vill gå på bio, hur gör man, är det ens möjligt?
Detta inlägg skrev jag för några dagar sedan, så kunde gå in och publicera det nu för jag har just nu ingen kontakt med omvärlden utan idag är det jag och det endokrina systemet. (Har inte pluggat alls i jul eller innan så jag har lite att ta igen om man säger så, hade brist på motivation.) Hoppas er helg varit fantastisk!
