Idag är det bigbrother-premiären och det är nostalgi av amningsdimma och nyfödd bebis. När Ciara föddes så satt jag skrattandes och följde dessa människor med Ciara hängandes i tutten. Mitt liv bestod i princip av blöjbyten, amning och dessa människor som jag någonstans började tro var mina vänner. Sen åt jag choklad och drack litervis med hallonbladste. Ikväll ska jag titta, ska ni?
Såhär kul tyckte jag livet var för exakt ett år sedan den 19:e februari:
Jag har haft en riktig tyckasyndommig – dag, japp BF – dagen är imorgon och jag har aldrig känt mig längre ifrån förlossningen än vad jag gör just nu! Det som gör det extra svårt är att det känns som att jag inte klarar mig en minut till ifrån J , det är nästan så pass att jag ångrar hela den här grejen med att föda i Sverige och funderar på att lite lätt desperat sätta mig i en bil ner till Italien. Där skulle jag iaf få en hinnsveping om jag bad om det eller bli igångsatt av en skrattande dr Palomba. Visserligen skulle jag få föda barn utan J i ett rum fullt av skrikande kvinnor, men men..
vad fin du var! förstår din känsla.. konstigt att man varit så stor, 🙂
kramis
=) Härligt att minnas tillbaka. Vilken fin mage du hade =) Nästan så man skulle vilja ha en liten till när man ser alla dessa magar *skrattar* Kramen och ha en toppen dag
Hihi ja visst längtar man tillbaka konstigt nog hur jobbigt det än var. Kram
heja sipan! skönaste snubben! =)