När inspirationen tryter så får jag ta till arkivet. Här är tex. en bild på mig och min man som 23-åringar.. Jag kan helt se varför den här killen charmade mig totalt, självsäker, vältränad och ett lugn som fick min handsvett att i princip börja forsa ur handflatorna på mig.. Mycket har hänt sen dess, jag svettas inte längre, blir inte nervös, hoppar inte upp och ner i hissen varje gång vi skiljs åt, utan känner istället en tillit som jag inte känner till någon annan!
Notera tapeten i bakgrunden, när vi träffades hade han precis tapetserat om i varenda rum i lite olika mönster som fick även den nyktra att bli yr i huvudet. Dagen han valde tapet var en dag då han förmodligen kände sig lite skojsig och så blev det. Men nu är det någon annan Gävlespelare som fått ta över det problemet.
