Det är lika overkligt om inte ännu mer att få ett andra barn, en helt ny familjemedlem som ska ansluta sig till skaran Berg och vi ska älska med samma kärlek som vi älskar vår dotter. Att det inte längre kommer vara bara jag, Ciara och J som den hårt sammansvetsade lilla trio vi är, och allt vad det innebär med att vara fyra istället för tre!
De mor och dotter band som jag och Ciara har, så mycket tid vi alltid haft tillsammans och så fantastiskt det har varit. Hon är inte längre bara mitt barn utan en kompis som jag kan sitta och prata med, se en film tillsammans med och det är fantastiskt att se vilken underbar individ hon har vuxit upp till. Nu när vi sitter på tåget och hon har somnat i min famn så kommer tankarna. Det här var den sista tjejsemestern vi kommer kunna göra på länge, och vi åker nu hem för att förbereda för det nya. De nya som fortfarande är för stort för att ta in och som kommer förändra hela vårt liv. Jag funderar mest kring hur jag ska kunna ge dem båda lika mycket kärlek och jag är rädd för att Ciara ska känna sig försummad, som vant sig vid att alltid vara nummer ett. Hon är de finaste jag har och förtjänar allt det bästa! Att vara förälder är den största uppgiften man har i livet och jag hoppas att jag kommer vara en bra tvåbarnsmor.
Stort grattis till ännu ett mirakel! Jag tittar fortfarande in men hinner oftast inte lämna något avtryck. (Lucian är en handfull busig 3-åring nu
Va härligt! Jag förstår dig, jag är själv jättedålig på att kommentera =)
Hej Johanna,
Har hittat till din blogg via familjeliv och uppskattar den massa!
Väntar även jag mitt andra barn, beräknat till den 20/7 och känner verkligen igen mig i dina tankar.
Har också en dotter, 2,5 år och känner igen mig i rädslan att hon inte ska känna sig lika älska när den lilla kommit. För lika mycket tid som man ger den stora idag är nog realistiskt sett en omöjlighet med en bebis.
Jag tror man får försöka komma ihåg när det känns jobbigt att bland det bästa man kan sina barn är faktiskt ett syskon!
Är övertygad om att du kommer bli en toppenbra tvåbarnsmor 🙂
kram
Hej va roligt och välkommen hit =) Ja jag vill ju verkligen att hon ska få ett litet syskon men det känns läskigt att den här tiden då det bara är vi aldrig mer kommer tillbaka.
Tack så mycket och det kommer du med bli! Hur mår du nu i slutet föresten? Kram!
Snart är det dags? Jag födde vår älskade son i vecka 37. Idag är han 4 år och vår lilla familj, som består av tre är det bästa som finns. Dylan är vår värld, all kärlek och uppmärksamhet går ju till honom och tanken på ett till barn känns lite som du beskriver det.
Jag tror att när du håller det lilla livet i dina armar kommer du älska henne/honom( jag tror på att det är en pojke;)) lika mycket som er dotter.
Alla som har barn säger att kärleken till nr. två är minst sagt lika stor.
Lycka till och hoppas att allt går bra!
Kram
Jag tror också det, det är mest läskigt att livet kommer förändras så totalt för oss allihop. Det är underbart att vara tre och säkert lika underbart att vara fyra men det vet jag ju inget om ännu 🙂 Hoppas du har en fin sommar! Kramar