johanna21

Såhär ser det ut på morgnarna när syrran går till dagis.

Nu är det tredje natten i rad som E sovit mellan 19-06 och jag känner mig så nöjd. Det började med att jag i början på förra veckan inte fick sova pga att han skulle amma heeeela natten. Jag fick agera napp och då kände jag, får jag inte sova pga amningen så kan jag lika gärna inte sova utan amning.

Det viktigaste av allt när det gäller amningen är att få hjälp och stöd av sin partner att sluta. Det är en vana som ska brytas och en himla massa dåligt samvete som kommer in. När ens barn skriker och man vet att det finns en enkel lösning (amma) så vill man helst ta till det.

För oss började det med att J fattade beslutet, han tog med sig E in i gästrummet och gav han flaskan när han skulle sova. Jag försökte protestera men han lyssnade inte och sen sov han faktiskt mellan 23-04.30 innan han vakna. Då sövde jag om honom men det tog en timme, först försökte jag ha honom bredvid mig och bara klappa och sjunga, men han bara skrek. Så då vaggade jag honom istället till sömns i famnen, väl medveten om att jag bara byter ett problem mot ett annat.

Andra natten gick sämre under första halvan av natten, då tog jag honom istället. Jag sov bredvid honom och sjöng när han vakna. Sen sov han ganska många timmar i sträck. Tredje, fjärde och femte natten har han inte vaknat mer än kanske någon gång på kvällen, då jag bara gett han nappen och så har han somnat om.

Nu ammar jag bara på dagtid men drar på det längre och längre hela tiden, nu ammade jag på morgon och då hade jag inte ammat på 1,5 dygn. Jag tror inte jag kommer göra det mer nu och det känns både vemodigt och skönt. Nu ska jag klä på mig och barnen och ta en promenad till lite olika bilfirmor för en extrakoll, jag blir alldeles knäpp av det här. Jag har lust att bara köpa en och så får det bli som det blir istället för att fundera så himla mycket. HA EN FIN DAG!