Äntligen är jag igång igen, och det känns helt underbart! Känslan gymmet ger mig är en fristad där jag kan gå in i mig själv för en stund. Det har gått lite sådär med träningen tidigare, första veckorna i graviditeten var mitt stora problem att överhuvudtaget ta mig upp ur sängen. Sen låg jag så efter med livet, tentorna och bokföring la sig på hög och jag behövdes både som mamma, som fru och som städerska i mitt eget hem. Så det var bara att börja i ena änden och återta kontrollen över vardagen. Men nu kör vi fram till vecka 36! Med Ciara i magen stod jag och lalla på crossen ända fram till vecka 40, fick något sånt där jävla anamma i slutet att jag var tvungen att ha konditionen till förlossningen. Och tack och lov för det, eftersom jag låg med värkar i 2, 5 dygn innan lillan kom ut. Något jag såhär i efterhand är mycket tacksam över för det var ju därför hennes pappa hann hem till förlossningen. Allting har sin mening, men vi kan ju hoppas att den här bebisen är lite snabbare eftersom vi väntas ha pappan på hemmafronten.
Hejja dig Johanna 😉 Har själv styrketränat mig igenom hela
bara haft korta break då man inte alltid har energin.
Bästa jag gjort men väldigt många har ju rynkat på näsan och
sagt om men herregud du är gravid du behöver inte träna etc.
Men jag har kört på och peppar peppar så har jag haft smidig
graviditet utan foglossning och sluppit samla på.mig vatten och nu i
början av Mars beräknas den komma och jag tänker fortsätta.
Ha en toppen dag kram
Va duktig du är 🙂
Ja visst har många en konstig uppfattning om att träna när man är gravid, men jag tror att det bidrar till att man mår bra om man gör det på rätt sätt. 🙂 slapp också allt det där när jag var gravid med Ciara så hoppas ha en lika smidig graviditet nu. Tack detsamma kramar!