johanna21

Hittade lite bilder på den gamla hårddisken som jag helt missat, så nu sitter jag här och är lite smått nostalgisk. Dessa bilder togs precis när vi återförenats, J var ju tvungen att lämna mig själv de tre första veckorna i hennes liv och jag minns än idag hur ont det gjorde. Tror aldrig jag haft sådan hjärtesorg någonsin som när vi grät och kramades hej då till ljudet av en tutande taxi. Ciara låg och sov helt ovetandes och man kunde inte släppa henne med blicken, man är som en björnmamma och vaktar varenda litet andetag och stackars J som var tvungen att åka ifrån detta. Usch tror aldrig jag skulle klara av att göra om det igen, det är inte värt det kan jag säga. J har hela avskedet på film för han ville filma Ciara så han hade något att titta på. Ifall vi glömmer och funderar på att göra något så dumt igen så kan vi slå på den där filmen så blir vi nog rätt avskräckta. Tre veckor är en kort tid men för oss var det som en evighet..

Men det här skulle ju bli ett glatt inlägg om första tiden som föräldrar, ja ja kan avsluta med att tiden började inte räknas förrän Ciara kom, den bästa tiden i vårt liv!!