Jaha, då har man fått sin första panikattack då, eller stressattack eller vad det än kallas och om det nu var det? Jag stod på jobbet själv och det var lungt och skönt inga konstigheter alls, jag tänkte inte på något särskilt vad jag minns, men från ingenstans börjar jag skaka, domna bort i fötter och ben, kallsvettas och den första tanken som slog mig var att dör jag nu? Håller jag på att få en hjärtinfarkt? Jag ringer mamma samtidigt som rummet snurrar och hon säger åt mig att dricka vatten, vilket jag gör. En kund vill betala så jag försöker skärpa till mig, lägger på luren och ber henne ringa Jonatan för att komma till undsättning. Så med tårarna i ögonen försöker jag ta i varorna men jag skakar inte direkt diskret utan jag kan knappt träffa streckkoden, men jag fick kontroll över det och J kom med frukt och nu mår jag bättre. Någon som erfarat detta? Jag hoppas dock att det var en panikattack, för det känns ju mycket bättre än att det faktiskt skulle vara någon av de rad sjukdomar jag hann tänka på under tiden det hände. Men jag kan inte förstå hur man bara kan få det utan någon som helst anledning? Det fascinerar mig att kan kroppen känna av det som huvudet förtränger?
Det är lika facinerande som det är läskigt.
Första gångerna är värst. Sen inser man, okej jag kommer inte att dö.
Det är bara ett knytnävsslag från kroppen med budskapet STOPP!
Vi sparar så mycket på oss genom att lyssna.
Jag har följt er nu på avstånd och gläds så mer er Johanna.
Ni förtjänar all lycka! Och jag fick lägga handen för bröstet när jag såg första bröllopsfotot när jag satt på flyget. Du var vacker som en dröm!
All kärlek
Panikångest är någonting bland det värsta som finns & jag tror inte att folk kan förstå allvaret i det hela.
Jag har legat på botten & skrapat i samband med att jag fick panikångest. Det övergick nämligen till grova ångest depressioner.
Jag trodde att jag skulle dö. Det kändes som att någon ständigt satt på mitt bröst så att jag inte kunde andas.
Det har krävt många samtal hos psykologer och många turer in och ut på sjukhus och pepp av vänner och familj, innan jag kunde börja se en gnista ljus i livet igen.
Jag hoppas att du fick ett blodsockerfall, stressattack eller liknande. Det är saker som är lättare att rätta till.
Kroppen vet om vårt undermedvetna. Som vi själva knappt vet om.
Du är förmodligen stressad över att dottern ska börja på dagis, bröllopet och annat. & har förmodligen inte haft en tanke på att ta det lite lugnt. Hjärnan & kroppen orkar tillslut inte & då brukar kroppen säga ifrån med diverse olika symptom.
Hoppas att det blir bättre snart!!!
Nu vet jag hur hemskt det är, hur plötsligt det kommer och hur man verkligen inte kan kontrollera det. Jag har många runtomkring mig som haft panikattacker och jag har ofta tänkt men det är väl bara att inte ha det, men så lätt är det inte. Det här är helt utanför ens kontroll. Jag är ganska säker på att det här var en panikattack, efter att jag satt mig in i det och jag ska ta det på största allvar och lyssna på min kropp nu. Och när jag ska berätta för folk hur fötterna domnade bort och hur jag inte fick luft så känns det som att folk inte kommer tro mig, men det hände verkligen.
Hoppas verkligen att du fått bukt med din ångest, har en vän som går igenom samma som dig och det känns som en otroligt lång process som man måste jobba hårt med för att bli av med. Tack för att du delade med dig och tack för din omtanke.
Vad hemskt Johanna! Hoppas du mår bra nu och att du varvar ned.
I april var jag ledig i 4 dagar efter att ha jobbat jätte mycket i flera månader, jag var så glad att jag äntligen fick chansen att varva ned och träffa mina vänner och familj.
På väg hem från Jönköping på tåget, kände jag att det värkte i handen och jag hade svårt att läsa och såg suddigt. När jag kom hem och stod i affären domnade hela armen och jag såg jätte dåligt.
Väl hemma la jag mig för att sova. Jag vaknade med världens huvudvärk och mådde jätte illa, när jag skulle ropa på min sambo insåg jag att jag inte kunde säga något då kom tårarna
Jag hade förlorat talförmågan, och huvudvärken var så hemsk.
De trodde att jag hade fått en stroke.
3 timmar senare började jag prata, tog min 2 månader att komma tillbaka helt.
Det jag vill säga med det hela, är att det hände när jag hade det som lugnast, när jag hade varvat ned.
Jag kunde inte styra min kropp, det var det värsta jag varit med om.
Mitt råd till dig är att varva ned, andas och prioritera. Släpp allt annat som inte är så viktigt( endast i vårt huvud) för jag har insett att jag alltid säger att det där klarar jag, det dör hinner jag med och det gör jag men min kropp vill inte/ orkar inte. Jag har lärt mig att lyssna på kroppen och inte ignorera varningar som jag gjort tidigare :))
Sköt om dig fina du och ät ordentligt ;))
Kram
Men, det måste ha varit helt fruktansvärt, vad obehagligt. Blev du sjukskriven efter det då? Det är ju såklart en omställning att jobba mycket och hemma har man ett barn att ta hand om, så det kan vara ganska fullspäckade dagar för oss småbarnsföräldrar. Men jag kan väl tycka att jag borde ha fått det här i våras, inte nu när alla bitar fallit på plats.
Ska verkligen ta dina ord på allvar och försöka ta det lungt, så det inte utvecklas till något värre. Om kroppen tycker jag borde varva ner men inte huvudet ja då får jag väl lyssna.
Tack för att dela med dig Melisa och sköt om dig du med! 🙂
Fina Johanna! Du får vara rädd om dig. En kompis till mig fick en panikångest attack inne på Ica en gång, allt bara började snurra omkring henne och hon fick lämna butiken och efter ett tag blev det bra igen. Duktiga driftiga kvinnor som ibland kanske axlar för mkt själv och vill ha kontroll och göra saker och ting ordentligt. Jag kan känna det ibland just med kontrollbehov, men försöker att delegera också och inte ta allt på så stort allvar. Jag gifter ju mig nästa helg, och man vill ju inte känna sig helt slut psykiskt och fysisktpå den stora dagen.
Ta hand om dig! Kramar
Hej! Jag inbillar mig alltid att jag gärna gör allt själv för att jag vill göra det och har aldrig riktigt noterat att det skulle stressa mig, så det är det konstiga att kroppen hinner känna när det är nog innan jag själv har en aning. Men ja nu är det avkoppling som gäller, som jag ska ta hand om mig själv i helgen och kommande vecka, du med hoppas jag 🙂 Lycka till nu på bröllopet, hoppas er stora dag blir fantastisk!!!! kramar!
Jag tror det också kan vara sockret . Jag får sånna symptom när det börjar bli lågt
Ja jag vet vad du menar, jag kan bli lite yr och det svartnar för ögonen när sockret är lågt. Men det här var något helt annat. Den dagen hade jag ätit en ordentlig portion pasta så jag trodde aldrig att det kunde vara kostrelaterat.
Inte alls konstigt att det känns som det dyker upp från ingenstans! Det funkar ofta så med panikångest. Min första attack kom ungefär efter ett halvår då det mesta varit lugnt. Mycket vanligt att det också kommer då det skett många förändringar i livet. Hjärnan spelar dig spratt och reagerar på egentligen normala kroppsliga förändringar och förstorar upp detta så det känns som att något är allvarligt fel. Det gäller att ta kontrollen när tankarna skenar iväg. Tack för en fin blogg, jag läser då och då. Lycka till med allt och försök lämna över så mycket du kan till andra, svårt för oss med kontrollbehov…
Vad intressant, ja det var det vi sa när det hände att det är konstigt att det händer nu och inte i våras när allt var kaos. Nu är det ju bra, trodde jag. Visst lite mycket i huvudet med jobb och bröllop men jag trodde inte att det var så allvarligt att det skulle leda till en panikattack. Tack för att du dela med dig!
Usch det låter obehagligt! Du måste ta hand om dig Johanna, inte stressa, det mår ingen bättre av. Ta hand om sig och se till att ta det lite lugnt. Många kramar och hoppas att det bara var en engångs företeelse!
Hoppas jag med, men ska stressa ner.
Kolla blodsocker värdet.
Det låter som en panikattack, har varit med om det några ggr och det är så otroligt läskigt. Skönt att del lugnade sig, jobbigt att vara på jobbet samtidigt! Ta hand om dig och gör bara snälla saker mot dig själv ikväll. Efter sådana saker är bästa medicinen att skämma bort sig själv. Kramar till dig.
Tack för tipset! Det ska jag!!
Det var en panikattack du fick! Jag fick det under gymnasiet när jag hade otroligt mkt med tuff naturvetenskapllig linje, träningar varje kväll och kände mig pressad inför tävlingar – ständig stress och fick i mig för lite mat till förhållande vad jag rörde på mig, till slut sa kroppen ifrån. Fick en ordentlig panikattack och efter det drog jag ner på tempot. Känner du dig lugn/harmonisk och äter du tillräckligt? Gör det! Det kan hjälpa! Du kanske känner dig stressad över något?
Jag vet faktiskt inte vad jag känner, jag tror att jag är harmonisk för Jag är väldigt lugn som person men det kanske har varit mycket under en längre period, hursomhelst så ska jag lyssna på varningssignalen och ta det lite lungt. Tack för att du dela med dig!
Känner igen precis samma symptom. När jag har stressat under en längre tid ( ofta är det omedvetet stress, min tanke är alltid ”jag har väl inte gjort så mycket?” Men när jag tänker efter har jag haft en inre stress i huvudet länge och när jag kollar i almenackan har jag ofta gjort mycket). Ofta kommer ”panikattackerna” (illamående, yrsel, trötthet) när jag kopplar av för en stund som du verkat göra på jobbet. Hoppas att du lugnar ner dig och att du kan njuta av tiden innan bröllop och inskolning. Jag är förskollärare och vad jag förstått om ciara kommer allt gå galant! Kram
Tack för att du dela med dig, ja förmodligen så var det nog inget tillfälligt som utlöste det utan kanske en inte stress under en lång period, med flytt och mycket nya utmaningar i livet. Ska lyssna lite mer på min kropp nu.
Låter som en vanlig hederlig panikångest attack, det är hemskt men jag har fått det flera gånger. Det är fullkomligt ofarligt även om det känns som om man inte kan andas eller som om hjärtat kommer hoppa ut,.. Tycker du ska mysa ner dig riktigt ordentligt och bara ha det underbart m. familjen ikväll! 🙂
Tack jag gjorde det
Det låter som panikångest. Ångest hade jag mycket under tiden som deprimerad och när jag medicinerade antidepressiva tabletter. Ångest kan dyka upp under det lugnaste vatten. Det har varit väldigt mycket för dig vad jag förstått. Se till att vila mellan bröllopsplanering, jobb osv. Stor kram och se till att stanna upp och ta hand om dig!
Hej! Ja jag tror jag har lite svårt för att släppa saker, grubblar mycket över saker även fast jag är ledig. Förmodligen är det en panikattack så jag ska verkligen försöka släppa lite på måstematchen och påminna mig om att ta det lungt. Tack för att du dela med dig!
Tack själv !:)