Nej jag är inte på förlossningen, jag är hemma och ser film med Ciara och njuter av lugnet. Igår grät jag också, rätt ut i quesadillasen bara, från ingenstans. Jag gråter i princip aldrig, så när jag gråter skulle man kunna tro att något riktigt hemskt har hänt, men igår handlade det helt enkelt om absolut ingenting. Fast jag fick lägga på ett litet skratt mellan snyftningarna för att inte oroa Ciara. ”Mamma är du ledsen för att inte bebisen kommer ut?” frågade hon och kramade mig.
Sedan la jag mig i badet och tyckte synd om mig själv, bläddrandes i en mama tidning där jag läste något om hur hjärnan kopplar på känslohjärnan i det här läget för att man lättare ska kunna anknyta till bebisen. Gravidhjärna är alltså inte bara ett uttryck utan allt är helt i sin ordning, bra att vi får det bekräftat. Dåligt minne, känslostormar är bara några av de saker man kan drabbas av alltså.
”Grät ut rätt ner i Quesadillas” du är en duktig skribent du! ❤️
Ska bli så spännande att läsa hur det är att gå från 1 barn till 2. 🙂 Jag har en och vi börjar också bli sugna på ett syskon. Lite nervigt är det. Vardagen kan redan nu vara ganska stressig.
Stort lycka till!
Ja visst är den stressig som det är, men ändå känns det så naturligt på något vis att bli fyra =) tack så mkt!