Mitt i allt resande har uppdateringen om E kommit lite i kläm, men han har nu blivit 5 månader och det har hänt massor. Han har bla. börjat röra sig i cirklar, detta upptäcktes igår när jag satt och sorterade strumpor. Vi satt på lekfilten och jag la varje familjemedlems strumpor i olika hörn. Hmm, ännu ett städinlägg, tänker ni nu.. Hursomhelst, han låg på mage och sträckte sig efter dom och tillslut hade han tagit sig varvet runt och tuggat på alla strumpor, alltså fortfarande då liggandes på mage. Så nu ålar han nog snart. C började åla vid fem månader och krypa på sin sex månaders dag.
Tänkte skriva ett separat inlägg om smakisarna, men först det här med sömnen? Herregud, visst han sover men han är så lättväckt och ska ammas ca 10 gr per natt just nu och även om det sker i sömnen även för mig, så är det såklart väldigt störande. Han kan inte sova utan mig och det slutar oftast med att han är tillbaka till bröstsovarstadiet, innan jag går och lägger mig och han kan fortsätta sin sömn tätt tätt intill mig. Men det är väl såhär det är att ha en bebis och rätt vad det är så är han tonåring och vill inte ens kramas. Tänkte skriva ett inlägg om just detta om att ta småbarnsåren för vad det är.
samsovare. Inte sandigare. Kommentare syns inte medan man skriver dem i mobilen i din blogg.
En till sandigare här! Får också dömande blickar. Fattar inte varför. Att tvinga en liten liten bebis som bara vill vara nära att sova ensam är det som borde få dömande blickar. En del barn har kanske inga problem att sova själv men alla dessa plågsamma skeikmetoder och snacket om att de minsann ska lära sig ger mig ont i både mage och hjärta. Bebisar behöver närhet, större barn kan lära sig.
Ja jag fattar inte heller. jag skulle aldrig låta min bebis ligga och skrika i sin säng utan att ta upp. Sen kanske jag inte tar upp direkt bara för att han ligger och skriker när jag står med matlagning eller hjälper stora syster. Men jag står ju iaf där och pratar och visar att jag är där. Men jag tycker inte heller om att sova själv och därför förstår jag när inte mina barn vill det.
Vill bara tacka för en ärlig och toppenblogg! Jag har en som som är född den 19/7 sådan är ju nästan exakt lika gammal som E. Han är precis lika när det gäller sömn och vill bara sova nära. Känns så skönt att läsa att man inte är ensam för jag känner ibland (rätt ofta) de dömande orden och blickarna när andra säger ”vadå sover han inte själv på nätterna?”.
Tack så mycket för din kommentar.
Jag har alltid sovit i samma säng som båda min barn, tänkte att jag skulle testa få honom att sova i egen säng men det gick inte alls. Förstår inte hur andra föräldrar gör =)