Varje morgon senaste veckan går E upp själv, han klättrar ner från sängen och traskar upp på sitt eget äventyr. Nu har jag börjat stänga dörrarna till de andra rummen så han bara kan gå mellan vårt rum och allrummet och där finns det iaf inget farligt. Fast igår lyckades han riva ner nattduksbordet över sig så det beror väl på vad man anser som farligt. Gör era barn också såhär?
Vi funderar på att börja lägga honom i eget rum nu till hösten för att se om han kan börja sova hela nätter utan att hoppa över till oss. Det känns också bättre mot C också eftersom att hon nu ligger i ett rum och vi tre i ett annat. Snacka om att lämna en person utanför! Varför envisas vi vuxna med att sova tillsammans men tycker att barnen ska sova själva? En lösning vore ju att börja låta barnen sova i samma rum för att se om det känns bättre då. Hur gör ni?
Jag har exakt samma frågeställning på den. Vidar får stanna hos oss
Hej! Mina två yngsta sov båda i vårt sovrum tills den yngsta var drygt 2 (flicka)år och den äldre var då ca 3,5 år(pojke). Det var trångt men funkade. De flyttade sedan båda i ett gemensamt rum och kom nästan aldrig till oss på natten. De fick sedan egna rum då den äldsta började skolan. Jag har fyra barn och de två äldsta flyttade ut från vårt sovrum alldeles för tidigt enligt mig, de var ett evigt springande på nätterna. Därför gjorde vi det enkelt för oss och lät de två yngsta sova längre med oss och det visade sig vara bra, alla sov gott om nätterna . Hoppas ni får det att fungera. När man får sova går allting mycket lättare.