Igår borrade J upp en gardinskenan i taket, idag strök jag gardiner och hängde upp. Vårt förhållande är så könsstereotypt. Han sätter sig alltid bakom ratten trots att jag haft körkort i bra många fler år. När jag tar penseln för att måla en vägg, slutar det alltid med att jag gör fel och han tar över. Precis som varje gång han lagar mat, så kommer jag och lägger mig i kryddning, stekgrad och låter hans självförtroende i matlagning falla ner på noll.
Jag skällde också på han i helgen för hur han hade tvättat, eftersom han blandat 40 graders tvätt med den äckliga golvhandduken. ”Jag tvättar i fortsättningen” sa jag kort, när jag istället borde glatt mig åt att han ville hjälpa till. Eller som idag när jag ska ta bilen och inser att bilbarnstolen inte är ikopplad, nehepp bara att promenera tänker jag, när jag borde tänka jag ger det ett försök. Vi är helt övertygade om att vi är betydligt bättre på vissa sysslor, fast allt egentligen handlar om att få tillåtelse att göra fel. Alla behöver vi någon som tror på en ibland, så att vi får chans att tro på oss själva, då kan man klara allt!
Hursomhelst, gardinskenan i taket blev bra vi måttbeställde kirsch från Hemtex, jag tycker det är fint utan gardiner men jag ville ha några diskreta som jag kan dra för fönstren ibland nu i höst, då jag är så mörkrädd. Gardinerna kommer från Ellos och är de enda ekologiska vita gardinerna de har, de är tillverkade i lyocell.
Tycker nästan att detta är ett inlägg som kunde varit skrivet av mig själv .
Jag lägger mig också i när min sambo väl gör något, oftast med tvätten. Men ibland känns det här hemma som att vissa saker görs med flit för att han ska slippa i fortsättningen. Haha!
Att bo i hus utan gardiner/persinener är ingen hit om man är mörkrädd. Jag är själv ruskigt mörkrädd och funderade tom på att gå i terapi för det men försöker övervinna min rädsla på bästa sätt ändå, efter att ha googlat hur man går till väga på terapi mot mörkerrädsla
Man kan ju undra vad det är som gör att man är så rädd för mörkret.
Men åh stackare, jag känner samma sak. Jag vill bara bli hypnotiserad så jag slipper vara rädd. Min man är ändå borta en del och ända vänjer jag mig aldrig. Helt sjukt! Varje natt blir lika sömnlös och jag ligger där med lampan tänd och kan inte sova för att lampan är tänd och för att jag ligger och lyssnar efter knakande ljud. Det är inte roligt.
Men Gud! Det är precis likadant hemma hos oss! Förutom att Viktor är den som lagar all mat! Han hade så fint förklarat det till sina kollegor en gång. ”Jag sköter Lisa, hon sköter resten” haha kan låta hemskt för vissa men för oss är det perfekt! Han tar hand om mig på alla tänkbara vis, oxh jag sköter resten! Love it!
Haha underbart sagt =) Ja visst är det lite bekvämt och mysigt i de invanda rollerna, man får känna att man inte klarar sig utan varann.