Det kanske låter konstigt men jag gråter aldrig, så jag vet inte. Innan jag blev mamma grät jag hej vilt åt höger och vänster och hade väldigt lätt till tårar. Men det var någonstans efter att C föddes som jag också slutade att gråta. Jag kan bli tårögd av glädje eller av att se en sorglig film men inte så mycket mer än så.
Jag är inte alls lika känslostormig längre och mycket av det tror jag har att göra med tidigare erfarenheter. Jag är så lycklig där jag är i livet att det är svårt att få en dålig dag att bryta ner en till tårar. Detta innebär såklart inte att de som har lätt för tårar inte är lyckliga, utan bara min egen teori på varför jag gjort en helomvändning från grinolle till stålis. Men åter till frågan, senast jag var rörd till tårar var när E föddes!
Jag kan verkligen känna igen mig i det!! Så konstigt, jag grät verkligen hela tiden förr. Till och med när jag lästa nyheterna. Nu krävs det myket mer.
Jag med, särskilt när jag var gravid med C men ingenting när E låg i magen. 🙂