johanna21

J har två träningspass idag och det hade jag missat i planeringen. Så idag har jag mest sprungit runt som en yr höna och jagat ettåring och kan nu verkligen förstå varför barnfamiljer väljer att låsa in sig i sina hem och ALDRIG äta ute. Så i den situationen som vi är blir det att passa ständigt om vi inte väljer att sitta på rummet förstås, men det är svårt att roa ettåring med endast några nallar på 25 kvm. Och sen det här med matningen som alltid måste ske på restaurang, och då innebär det kanske en hel tallrik mat över hela henne och golvet och snart är vi nog bannlysta i hela Varberg, hm?

Jag kan bara säga det att hur underbart det än är i den här åldern så är det också väldigt jobbigt. Man får aldrig sitta still och drar Ciara iväg åt ett håll så ska hon promt till det hållet annars lägger hon sig ner på marken och skriker. Ettårstrotsen om det nu finns en sådan börjar verkligen visa sig, hon har så himla mycket vilja. Hon ska äta själv med bestick och dricka ur glas och inte ha på sig den mössan och slänga flaskan på marken 20 gånger och springa marathon genom hotellet och äta grus nere på stan. Ja ni förstår kanske att jag har att göra med rena Vasaloppet. Jag och J är två utarbetade småbarnsföräldrar som numera slocknar med kläderna på klockan tio på kvällarna. Men hur jobbigt det än är så älskar jag att se hur hon formats in till sin egen lilla person och hur hon dag för dag förvånar oss med sin klokhet. Jag tror att folk runt omkring oss suckar mer än vad vi gör för vi är så inne i det och har glömt bort att man någonsin kunnat se ett helt tvprogram. Som texten innan, njut snart ligger hon inlåst på sitt rum med affischer på Justin Bieber och ber mig hålla käften.