I aftonbladet igår stod det att barn inte alls löper större risk att skadas av sina pappor i hemmet enligt ny undersökning. Professor Dahlström som påstått motsatsen fick säkert många hatmail när hon påstod att pappor är farligare för sina barn och att vi mammor är BÄST på att ta hand om barnen, då vi är bäst lämpade ur biologiskt perspektiv. Och ni anar inte vad jag blir glad av att höra sådana här bakåtsträvande människor tala, för jag är en mamma som vill vara bäst på något och inte fan är det att hugga ved. Mina högsta ambitioner är att få passa barn och laga mat, så jag går bara och väntar på att tiderna ska förändras igen, till stenåldern där männen gick ut och jaga och kvinnan lagade till steken i en grotta utan att man fick konstiga blickar och någon kommentar. ”Varför jagar inte du då?”
.
Tyvärr visade dock studien att den här professorn var totalt ute och cyklade och att de snarare var tvärtom.
De löpte egentligen hela tolv procent lägre risk att skadas i hemmet när papporna passade dom enligt undersökningen. Och jag kan ju inte annat säga än att jag håller med, för det finns ingenting som säger att jag är den bättre föräldrern i mitt hem. Det enda jag egentligen har att komma med är två bröst medan J kan komma med så mycket mer, han har energi att leka från morgon till kväll. Han vet exakt när hon ska ha mat och när hon ska sova och vad hon vill när hon är ledsen och när jag egentligen tänker efter så är han en mycket bättre förälder än mig. Jag har ju alltid så mycket annat för mig som inte alls är lika viktigt för pappa J, som det där med städ och matlagning tex. eller smink och plugg eller så skriver jag något och vill inte bli störd. Så tyvärr professor Dahlström inte ens mig får du att tro på den här studien. Hur ser det ut i erat hem, tyck till!
