johanna21

Sista chansen att bära kjol denna sommar, idag är det åter höstiga kalla vindar och jag vill mysa ner mig i soffan med filtar och tända ljus. Att få hänga här i helgen fick mig dock att längta otroligt mycket efter havsutsikt, det är verkligen något alldeles speciellt att se ut över vattnet. Nu bor Casandra här, förr bodde vi på ett andra sidan ån i en hyrestvåa på högsta våningen. Tänk om någon då berättat för oss hur våra liv skulle se ut idag, att hon skulle bo på andra sidan i ett område som då inte ens existerade och att jag skulle bo i Uppsala och ha två barn?

Och tänk om min arbetskollega inte pekat ut J för mig den där dagen, när han gick på torget och sagt. ”Han ska du ha, Johanna” Kanske hade jag då aldrig ens öppnat ögonen och sett honom den dagen då våra blickar möttes. Kanske hade vi bara gått varandra obemärkt förbi, passerat och aldrig vetat hur vår historia tillsammans hade kunnat sett ut. Det är så märkligt det där, hur två öden kan flätas samman för att sedan bli så självklara att allt annat vore konstigt.. Så mycket minnen som Gävle väcker, och när jag och Angelica satte oss på tåget konstaterade jag hur skönt det ändå är att Gävle förblir just minnen av de som var så att jag får fokusera på allt som är framtiden istället och det liv vi byggt upp här!