johanna21

Man vet att man gjort något rätt när min dotter utbrister i ren avsky när hon får se en godispåse på rullbandet. ”Men usch mamma, blä! Ropar hon högt och viftar med godispåsen så att alla kan se och jag och killen i kassan utbrister i skratt. ”Du borde lära dig något av henne” säger han. ”Mamma varför har du köpt det här, det är ju äckligt?” fortsätter C och jag drar en lögn om att det är till pappa. ”Han gillar ju äckliga saker, som godis och snus” ”Ja han är konstig” säger C och suckar.

På fiskedammen förra helgen hade hon också fiskat upp en godispåse och blivit riktigt besviken. ”Vad är det här, godis? Och så hade hon gett den till sin farfar. Det är min dotter, det! Men som jag avundas henne för att hon slipper behöva bry sig i sånt där, att aldrig behöva ha något som helst sug eller intresse.

Jag vill inte ge henne godis och ska jag vara helt ärlig så vill jag inte ens stoppa i det i min egen kropp, så varför stoppa det i ett barns? Godis innehåller resterna av allt äckligt man kan tänka sig, det är ett gift och jag mår dåligt bara jag tänker på att jag låter det lägga sig i min mage utan en aning om hur de påverkar mig på sikt. Hon har helt rätt, godis är blä men det smakar otroligt gott. Ett kemiskt beroende, en metallisk eftersmak och någon konstig krydda som gjort de flesta människor till sockerslavar utan dess like.