Det gör mig ont i hjärtat att kärleken ibland tar slut och att människor som älskat varann högt en dag går isär. Vad är det egentligen som händer i en relation när kärlek omvandlas till sorg eller i värsta fall hat och vad ska vi göra åt det? Idag ligger Sverige i topp både när det gäller jämställdhet, bra ekonomi och skilsmässor, varför? När vi har det så bra vad är det då som gör att vi inte orkar vårda våra relationer fullt ut?
Debatten skiljer vi oss för lättvindligt togs upp i kvällsöppet häromdagen och jag tycker det är jätte svårt att uttala mig om olika fall. Vissa kanske gifter sig för lättvindligt med personer de inte passar ihop med, andra kanske älskat varann och borde kämpat hårdare men i det stora hela så tror jag inte att vi skiljer oss för lättvindligt idag för det krävs mycket för att ta sig ur en relation. Jag tror att i dagens samhälle så är det inte lätt att bedriva bra och sunda relationer, dels så har vi för stora valmöjligheter och vi är på ständigt jakt efter något bättre, förr var vi nöjd och de stora problemen var hur vi skulle få maten till bordet. Idag så har vi så mycket annat att tänka på och strävar efter mycket mer, det ska vara perfekta soffor, resor , karriär och tillräckligt med pengar för att försörja en hel familj och för att nå dit krävs oftast två heltidsarbetande föräldrar samtidigt som man ska ha tid för de kroniskt skitiga hemmet och sen är det barn som ska passas och den där relationen som började som en romantisk saga med vattenkrig och sova sked slutade upp i två småbarnsföräldrar indränkta i barnspyor, sovandes i varsin soffa. Samtidigt så har grannen det så himla bra, hon tränar, ser alltid bra ut och verkar ha tid att både bedriva karriär och fem ungar. Utåt sett ser vi alla ut att leva de perfekta liven men alla har vi nog samma problem, hur ska vi få tiden att räcka till?
Jag tror alltså att vårt hårt pressade schema och kraven vi har på oss idag är orsaken till väldigt många skilsmässor och där måste samhället gå in och göra det enklare för barnfamiljer att få vardagen att fungera. Idag krävs de två heltidsarbetande föräldrar för att få ihop sin ekonomiska situation och är det inte pengarna som styr så är det alla de krav man har på sig att göra karriär. Men förutom att titta på våra fullspäckade scheman och den ekonomiska aspekten så tror jag att vi alla måste veta med oss att vårda en relation är tufft och det kommer komma kriser. Parterapi är kanske ett måste idag, för att finna tid att se varann. Men så länge vi respekterar, pratar och inte tar varann för givet så finns det hopp för kärleken!
Det svåra med skilsmässor är att det är så individuellt med vad som driver en till den punkten att man inte ser någon annan utväg.
Jag tror på kärlek och jag tror på äktenskap, inte som en självklar mall som måste följas. Då det inte finns något som säger att man måste ha cermoni och skriva på papper för att lova varandra kärlek.
Det är vackert när två människor beslutar att leva tillsammans.
I alla former.
Men så kan oväntade saker inträffa, som skräcker sig bortom vaknätter, barnspyor och dålig ekonomi. Situationer där man drivs så hårt att det till slut inte finns bara finns -räddas vad som räddas kan.
Då man stångar sig blodig i hopp om att det SKA gå. För att kärleken finns, åtminstone tron på den och i minnen.
Till slut står man på ett katastofalt minfält. Båda ytterst medvetna om att det inte var det här som utlovades med ord viskade i kärlek.
Kanske var det så enkelt att man inte var rätt för varann, fast man var så säker.
I dom fall där man inte kan rädda varandra så måste man se till sina egna begränsningar och fokusera på sig själv.
Eller barn som är inblandade.
Jag tror helt klart att det är en sån berusande tanke på äktenskap att folk nog ofta gifter sig för lättvindigt. Och jag tror såhär i efterhand att jag är en av dom. Jag kunde omöjligt veta vad jag gav mig in på, men jag älskade och följe vad hjärtat sa till mig. Det samma gjorde min exman.
Och för det så måste jag försöka förlåta och handskas med skammen.
För att skiljas i tider när skilsmässa är sett som en trist trend är inte lätt. Det är ärligt talat skit!
Oftast är det bara dom närmsta som har alla korten på bordet som det inte känns direkt skamligt att prata om att man är skild. Speciellt efter ett kortare äktenskap.
För det kan verka som att vi inte försökte länge nog, trots att vi gick i terapi ett bra tag tillsammans, kan jag bara göra den här liknelsen.
Tänk er att ni sätter handen mot en spisplatta och sen håller den kvar där av ren viljestyrka och kärlek. I tron om att det ska gå!
Men det gör det inte, inte när plattan redan är på full värme!
Värmen bränner sönder huden och du tvingas till rätrett.
Sen är din uppgift att låta huden läka.
Att ha upplevt en skilsmässa har känts som att vandra över till en annan sida.
Jag har blivit mer ödmjuk inför att jag aldrig kan veta vad som egentligen gjort att människor går isär.
Det är så lätt att tycka och tänka det ena och det andra utifrån, speciellt om man lever i en frisk relation då är det nog kanske ännu svårare att föreställa sig hur det är att leva i ett helvete tillsammans.
Så var det i alla fall för mig när vi hade det bra, tanken på att man skulle gå isär fanns bara inte. Sånt gällde bara andra.
Men i vårt fall var det rätt val att gå skilda vägar.
Och tron på kärleken finns kvar! 🙂
Älskar att läsa din blogg!
Jag måste berömma dig för ditt ärliga skrivande. Det är så skönt att någon vågar vara ärlig och berätta hur det verkligen är i livet. Så tröttsamt med alla bloggar, där allt hela tiden ska framstå vara så perfekt. Där allt flödar i lyx. Det är så ytligt och man orkar tillslut inte läsa skiten 😉 För alla vet vi att ingen lever det perfekta livet. Alla har vi våra motgångar och svårigheter, annars hade det inte varit mänskligt.
Så Fortsätt vara precis den du är =)
Tack snälla du 🙂 Ingen lever de perfekta livet och även om jag är otroligt glad för de jag har så har vi problem som alla andra. Men jag tror det är svårt för många att våga vara ärliga. Och även jag kommer in i perioder då jag inte vill dela med så mycket av mig själv och då blir de mer ytligt bloggande i perioder. Men tanken med en blogg var att jag skulle vara just ärlig och de är bra att ni uppmuntrar mig till att fortsätta vara det 🙂
Jag tror du har så rätt! Det är krav och press hela tiden – jättesynd!
Jag och min dotters pappa gick isär när hon var 3månader, idag är hon 7 månader. Vi kämpade och kämpade och ibland tänker jag: gav vi upp för lätt? Men jag tror inte vi hade klarat av att komma framåt just då och samtidigt bo med varandra. Vi behövde skiljas åt och reparera och arbeta på oss själva. Idag har vi ett mycket bättre förhållande men vi arbetar fortfarande på oss själva. Vi har länge sagt att vi gifter oss sommaren då lillan ska börja skolan och kanske vi gör det? Det värsta när vi gick isär var att drömidyllen föll men kanske har vi en annan idyll och fixar ett sunt och bra förhållande genom att göra så här. Vi båda hoppas och tror på oss, vårat förhållande och familj framöver och nu ses vi ca varannan vecka när jag o lillan åker upp till honom i Värmland och då fixar vi kvalitétstid och tar vara på varandra medan vår lilla skatt sover. För oss var det bl a de ekonomiska kraven från samhället som gjorde att vi föll.
Vill tacka dig för ett superbra inlägg och säga som många andra att du tilltalar när du skriver. Jättebra!
Kramar
Jag tror du har så rätt! Det är krav och press hela tiden – jättesynd!
Jag och min dotters pappa gick isär när hon var 3månader, idag är hon 7 månader. Vi kämpade och kämpade och ibland tänker jag: gav vi upp för lätt? Men jag tror inte vi hade klarat av att komma framåt just då och samtidigt än med varandra. Vi behövde skiljas åt och reparera och arbeta på oss själva. Idag har vi ett mycket bättre förhållande men vi arbetar fortfarande på oss själva. Vi har länge sagt att vi gifter oss sommaren då lillan ska börja skolan och kanske vi gör det? Det värsta när vi gick isär var att drömidyllen föll men kanske har vi en annan idyll och fixar ett sunt och bra förhållande genom att göra så här. Vi båda hoppas och tror på oss, vårat förhållande och familj framöver och nu ses vi ca varannan vecka när jag o lillan åker upp till honom i Värmland och då fixar vi kvalitétstid och tar vara på varandra medan vår lilla skatt sover. För oss var det bl a de ekonomiska kraven från samhället som gjorde att vi föll.
Vill tacka dig för ett superbra inlägg och säga som många andra att du tilltalar när du skriver. Jättebra!
Kramar
I många av våra vänners ögon sticker det när jag & min man skaffar barnvakt & hittar på något bara vi. Själv tycker jag det är viktigt! VI är ju grundstenen som ska hålla! Sist fick jag frågan ” Har ni något att prata om?” Även om vi har småbarn och mycket är vardag har vi aldrig låtit det gå så långt att jag ens tänker den tanken! Vårda varandra ömt! Småbarnsåren är tuffa, ge inte upp under tiden och tappa inte bort varandra under vägen är mitt råd!
Men vilken konstig fråga, jag hoppas verkligen jag och J alltid kommer ha något att prata om, han är ju inte bara pappa till mitt barn utan också min sambo och bästa vän. Du har helt rätt, kloka råd!
Jag kan bara instämma du tar upp så bra saker och uttrycker dig så bra i skrift , prata med en väninna i dag hon har två barn 4år,2år hon har började jobba 50% i jan och det tänker hon göra tills barnen börjar skolan .De har normala löner han jobbar natt inom vården och hon är någon typ av värdinna på ett ställe , livet är mycket mer värt med barnen och familjen och ekonomin är inget problem sa hon idag De väljer att ta en tur till Ullared planerar vad de skall handla ,märkeshysterin som råder bekommer inte dem och ofta köper de rejäla saker de bor fint i eget hus lite utanför stan. Att köpa de senaste är inte värt att jobba för nu utan de prioriterar att familjen mår bra istället och tar det lite lugnar.
Tack snälla du 🙂 Va härligt det låter. Jag kommer också alltid försöka bara arbeta 50 % så att jag får så mycket tid som möjligt med Ciara. Det går om man inte drar på sig för mycket utgifter.
Du är helt grym! Hoppas du suger åt dig av allas kommentarer, du har verkligen talang för skriveri! Kramar!
Tack söta 🙂
va bra skrivet Johanna!
Du skriver verkligen sånt som jag tror påverkar många
och får många att stanna upp och tänka till.
Fortsätt med dina bra ord 🙂
Kram
Caroline, Mora.
Tack tack tack 🙂 Va glad jag blir! Kram
Du skriver så sjukt bra! Håller med dig helt! Mer tid till kärleken, mer tid till allt tack! 🙂
Tack fina du! 🙂 Ja mer tid för kärleken!
Du har en sån TALANG! Skriver sjukt bra!
Grymt Inlägg. Håller med till 100%
Så mycket krav eller press man har på sig idag.
Man ska va en supermamma, super sambo/fru, och heltidsarbetande.
Hur får folk det Att gå ihop.
Tror på att man ska försöka ”släppa” lite på alla måsten och försöka se till att vårda relationen till sin sambo/man.
Disken kan kanske vänta till senare eller till dagen efter, ja men faktiskt.. Om det ger 20 minuter extra till att mysa framför tvn med familjen eller annat.
Mycket som försigår bakom stängda dörrar.. Och oftast är det dem som visar så mycket utåt att allt e så lätt/fantastiskt/problemfritt/kärleksfullt.. Som kanske har det som tuffast?!
Min teori. All den där
Pressen om Perfection måste man se till att få bort!
Vårda relationen, försök åtminstonde 🙂
Lättare sagt Än gjort kanske men det krävs oftast inte så mycket.. Det är vad jag tror 🙂
Sitta på tu man hand efter nattning i 10-20
Minuter och bara prata 🙂
Grymt inlägg alla fall!!
Tack så jätte mycket för dina ord! Jag tror du har helt rätt man måste släppa lite på den pressen man har på sig och acceptera att disken inte alltid blir diskad. Vi måste bli bättre på att prata och se varann, ta oss tid för det som egentligen är viktigt. Och det är så långt ifrån saker, städning m.m Kram!
Man kan inget annat än att älska dina texter! Du skriver så otroligt bra & många känner igen sig i det du skriver! Du kan verkligen nå folk med det du skriver!!
Underbara du, jag blir så glad 🙂
Äskar dina texter, fantastiska! Kärleken övervinner allt vi måste bara ge den lite tid!
Precis! Vi måste kämpa för kärleken 😀
Det ligger mycket i det du säger. Sedan har vi ett samhälle som nästan ser ner på att ”bara nöja sig”. Jag gifte mig med min första pojkvän och det ses som ett radikalt val i Sverige. För jag har ju inte ”provat olika killar så ”hur ska jag då veta vad jag tycker om”? Tänk att det känner jag ändå utan att behöva föra listor över en massa erövringar… Numera finns det väldigt mycket osynlig press på att man som ungdom ska uppleva så himla mycket, så många känner som en press att gå vidare från det ena till det andra (jobb, partner, boende) bara för att det är så man gör. Tror många dessutom tappat lite fokus på vad som är normala motgångar och får kalla fötter när det blir för jobbigt. Lever man då i en tillvaro som hela tiden lockar med att det är grönare på andra sidan så tror man ju på det.
Nu är jag inte emot skilsmässor, men jag tycker ändå att trenden är trist.
Det har du helt rätt i, det har istället normalierats att man ska och behöver pröva en massa annat. Och jag är inte heller emot skilsmässor jag tycker också bara att trenden är trist och vill så gärna tro att kärleken är evig.
Sjuuukt bra skrivet! 🙂 Du sätter verkligen ord på tankarna.
Tack 🙂
Jag tror som du skriver att det handlar mycket om samhället. Ingen pratar när man har problem, knappt ens med sina vänner, och så fort man får problem så tror man att man är den enda i sin umgängeskrets med problem i förhållandet.
Om du inte har sett tv-programmet ”Så levde de lyckliga” på Svt1 så GÖR det, en helt underbar serie om par som haft det jobbigt och varit på väg att skiljas men som till slut hittat tillbaks till varandra. Man blir rörd till tårar.
Ja precis så är det, man tror alltid att man är så ensam med att känna som man gör tills man pratar om det och inser att det finns fler. Jag har inte sett den har aldrig tid att se tv tyvärr 🙂
Den här grannen.
Hennes diagnos är peestationsångest!
Dvs aldrig nöjd. Hon slår huvudet i badkaret och gråter.
Men utåt så ler hon.
Jag är hellre indränkt i spyor och har gult hår för att jag inte hinner använda silverschampoo.
haha! Livet som student kära vän!
När jag började läsa din fantastiska text,var min tanke(det handlar om tid) vilket jag insåg att du själv skrivit några meningar senare.
Nästan en tår som föll när jag läste;) för det är precis så här det är. Samhällets krav,vår egna krav på oss själva och framförallt för att överleva i detta dyra samhälle måste man som du skrev jobba heltid. Ååå skulle kunna skriva om denna tema i timmar!!
Den bästa texten jag läst på länge;)
Kramar
Jag med, det finns så mycket jag vill ta upp och jag vill verkligen tro på kärleken! Tack för dina fina ord. Kram
Så jäkla bra du skriver!!
Tack Frida! 🙂