Jag vågar knappt berätta för er vilken hönsmamma jag är men okej.. Jag är ju med C i princip dygnet runt, jag sover oftast med henne på nätterna och jag lägger mig alltid bredvid och nattar henne på kvällen. Snälla säg att jag inte är ensam om detta nu?
Dock börjar detta bli liiite jobbigt, men vi har kört på utan att klaga och har egentligen aldrig ens gjort ett riktigt försök att lägga henne själv, utan istället ALLTID skjutit upp det till det där bättre tillfället, då vi har mer ork att ta denna kamp. Men tyvärr Johanna det kommer aldrig ett bättre tillfälle, det där tillfället är nu! Så redan igår kväll lite spontant sådär bara och inspirerad av psykologen på nyhetsmorgon, så satte vi igång.. Jag tror jag var in och la tillbaka henne fyra gånger i sängen de första fem minuterna (med lite gnäll men inget gråt) sen förstod hon att det inte gick så hör och häpna.. hon somnade helt själv i rummet utan oss? Och här har man gått och trott att man var oersättlig?
Vi läste en saga, drack lite välling bah och sen sa vi god natt och gick ut.. så enkelt var det. Snipp snapp slut bara så klippte vi navelsträngen. Dock har J inte riktigt klippt navelsträngen än, för när jag gör mig redo för att fira och göra high five och ta några gangnamstylesteg i vardagsrummet så säger han lite moloket ..men jag gillar ju att lägga henne, det är så mysigt, inte ska hon behöva sova själv. Men hallå årets pappa 2013, det är dags att låta flickan bli vuxen nu.
Du/ni hade väntat tillräckligt länge. Ett stort trygghetstecken anser jag att det är när barnen somnar själva. Starkt jobbat säger jag bara 🙂
=) Ja det märks verkligen att hon är trygg när vi lägger henne, eftersom det gått så enkelt så snabbt.
Ni är absolut inte ensamma om detta, jag tror att dom flesta föräldrar har en period då dom är hönsföräldrar och inte vill att deras barn somnar eller sover själva.
Min mamma och pappa hade mig i sängen tills jag var 3 år, ifrån den dagen jag föddes tills den dagen dom separerade jag jag emellan dom! Därefter fick jag inte sova äns i mammas sovrum för hon tyckte det var på tiden att jag lärde mig, men min pappa lät mig sova hos honom tills jag var 8 år.
Jag däremot har väl tyckte att detta är skräck exempel, jag vet ju att jag var extrem som liten och skulle absolut inte sova hos någon annan för jag skulle sova emellan mina föräldrar så jag har aldrig gjort så med våra barn. Caspian sov i sin spjälsäng ifrån första start, inga problem för han trivdes. Nu när vi flyttade till ett ställe som är lite stökigt har han dock haft perioder till och från där han kommer in när han hör grannarna väsnas och så lägger han sig brevid mig och sover. Men han somnar alltid själv i sin säng. Vi läser en saga, sätter igång ett sagoband eller avslappningsband, tänder hans nattlampa och går ut. Vi hoppas att när vi flyttar nu till ett lugnare ställe ska detta bli bättre och att han ska sova i sin säng tryggt varje natt.
Mirabelle däremot, har vi kämpat med ifrån start. Hon skulle minsann inte sova i sin säng, hon hade spjälsängen. Hon skrek tills hon inte fick luft. Vi försökte varje kväll men hon hamnade ju i vår säng och sen försökte vi igen. Efter 10 månader gick det äntligen att få henne sova i sin säng. Nu ger vi henne en flaska välling, läser saga och starta musik sen sover hon som en stock och kommer aldrig in till oss.
Ja barn är olika och verkligen olika i perioder också, så därför får man känna efter lite och testa sig fram. Tack för att du dela med mig om hur ni gjort 🙂 Tror jag kommer försöka mer med nästa barn att sova i egen säng, så att det blir naturligt från början, men vi får se 🙂
Haha… ni e så roliga! Och du skriver så bra gumman!
Tack fina =)
Er dotter verkar helt underbar. Knappt så man vågar skaffa barn själv i rädslan att de inte alls blir lika underbara…
Åh vad fint sagt 🙂 Hon är underbar och väldigt enkel, jag är också lite rädd att nästa barn inte kommer vara lika enkel 😀 Man brukar väl få en av varje.
Duktiga lilla tjejen!! Skönt att det gick så lätt! High five!! 🙂 Jag ska också försöka mig på det där snart! Jag ligger också med henne tills hon har somnat! Det fungerar inte att hennes pappa för det för så blir hon helt galen.. Hon är så himla mammig!! 🙁 vi måste nog börja med detta snart för jag kan i inte gå utanför dörren på kvällarna utan att hon blir jätteledsen! Hon har sovit borta endast en gång och det var i somras! Hon grät nästan hela natten så jag vill inte lämna bort henne igen! Det känns så hemskt!! Men hon får bog stanna kvar i våran säng ett tag till.. Hon är ju bara 1,5 år! Haha.
Tack för high fiven 🙂 Skönt att höra att en annan också gör så, är väl säkert rätt vanligt kan jag tänka mig. J är ju hemma med Ciara lika mkt som jag och därför så är hon van vid oss båda. Sen tror jag också att barn är extra krävande i perioder och ibland går det bra och ibland inte, det märker jag på Ciara och då får man låta det vara så och ge dom den där extra tryggheten. Men det som inspirerade mig var också psykologen på nyhetsmorgon som sa att vi är så rädda för barnens skrik. Men om barnet ligger på rummet i sin säng och är varmt och mätt så är det ju ingen fara. Det går ingen nöd på dom, så man kan försöka stå emot, lättare sagt en gjort. Men man kan skilja på gråt, är det förtvivlat så springer jag är det gnäll så får det vara. Ja det är jätte svårt det där, jag vill ju bara att hon ska känna sig trygg och älskad det är det viktiga =) Och ja du har ett halvår på dig då eftersom jag började nu =) kram
Det låter precis som hemma hos oss! Skönt att höra att det är fler som har likadant, man vågar ju knappt säga att man har Vilja mellan oss…. =)
haha skönt att höra 🙂 nä jag vågar knappt inte säga det, men jag älskar att krypa ner bredvid henne och extra mkt när pappan är borta.
Vilket härligt inlägg! Kul att det gick så bra 🙂
Tack så mkt =)