Jag kan inte vara lätt att vara omkring just nu, har varit sängliggandes i några dagar och min stackars man och dotter får dra ett tungt ett lass. Dom förser mig med ingefärste, hämtar snorpapper, klappar mig på ryggen när jag hostar ut mina lungor och framförallt de ger mig mat och kärlek. Sist jag var såhär dålig var så längesen att jag inte kan minnas, måste vara flera år. Men nu är jag defintivt på bättringsvägen och på eftermiddagen efter ett antal tupplurer hade jag samlat kraft tillräckligt för att göra en god middag och cheescake till efterrätt. Jag brukar alltid säga att när man blir sjuk så är det kroppens sätt att tala om att man behöver vila, så jag vilar oj vad jag vilar. Men det kroppen inte förstår att vilor straffar oftast en student i efterhand och ger oss magsår, men men vad vet egentligen den om tentor och inlämningar. Nu sitter jag och J och väntar på nästa avsnitt av Homeland. Kramar till er!
