Sovningen är kaos, maten är kaos, boendesituationen är kaos och jag kan inte vara mer misslyckad som mamma just nu, förutom att min dotter faktiskt inte är kaos utan världens snällaste men mat och sovning har hon inte tid för, men däremot kan hon vara i lekparken i timmar utan att känna varken hunger eller trötthet. ”Du orkar inte leka om du inte äter” säger jag. ”Jo jag orkar leka” , säger hon.
Det är kanske inte så konstigt att det här med att sova i olika sängar varje vecka påverkar eller att solen är uppe till långt efter läggdags. Och egentligen så länge hon inte går på dagis så vad spelar det för roll, vem orkar bråka, men någonstans ekar det i bakhuvudet. ”Barn behöver rutiner” Men hemma hos oss betyder rutiner något slags varannandag schema som ser ut såhär:
Dag 1. 7.00 Uppstigning 13. 00 Middagslur. 21.00 I säng med en hel del bråk som följd.
Dag 2. 9.00 Uppstigning ( den sena läggningen dagen innan gör att hon sover längre och vill absolut inte ta någon middagslur) 19.00 Senast sover utan bråk. Dag två är helt klart min favorit!
Jag tänker hela tiden, när vi får lägenheten och tillbaka våra möbler så kommer allt bli bra igen, då ska jag kämpa på, när hon får en barnstol att sitta i så kan hon inte springa ifrån matbordet. När hon får tillbaka sin säng så kommer hon sova. 3 veckor kvar nu!
Haha, åh vad jag känner igen mig! Det här med rutiner alltså…
Härligt att höra 🙂 ja det blir inte alltid som man tänkt sig.