Jag har inte sovit en hel natt på åtta månader. Kan ni förstå det? Okej det är inte så hemskt som det låter det mesta som händer nattetid går på autopilot. Men i natt gick jag och la mig tidigt för jag var trött, vilket jag oftast gör. J och Anders satt uppe och såg fotboll.
När jag somnat in som skönast så vaknar E med ett gallskrik och vägrar somna om trots de vanliga försöken, blinka lilla stjärna, hand på magen, schhh, napp och i nödfall flaskan eller amning. Inget fungerade, J försökte ta honom. Men det är inte så att jag bara kan stänga av och sova vidare när jag hör att han är ledsen. Hans gråt går rätt upp i min hjärna och skriker åt mig ”TA HAND OM DIN SON”. Så nej jag har inte sovit en hel natt ännu sen han föddes och ibland känner jag mig så ensam i detta, för det är bara jag som kan ta han. Jag kan inte låta han sova borta för det skulle inte gå. Jag kan inte låta J ta honom för då är jag ju hemma och hör allt. Så det är ungefär där vi är nu. Fler med samma problem?
Sen sov han ganska bra resten av natten och jag vaknade trots gallskrik i natt med fjärilar i magen denna måndag. En början på en ny vecka utan något som rör vart ska vi bo frågan? Fjärilar inför husflytt, inför att mamma kommer snart och för att allt är klart, inge mera hemnet eller hetsiga lägenhetsstädningar. Nu vet vi vart vi ska bo för resten av vårt liv! (I hope) Nu ska jag ut i regnet och ta en fika med Elin!
Har haft det på samma sätt , är jätte tufft. Men inatt sov dottern på 8,5 månader mellan 20-05 och somnade sen om efter en falska ersättning och sov till 07:) är fortfarande chockad! för oss blev det bättre för ca en månad sen när jag slutade amma, det gick från att dottern vaknade varannan timme till att hon vaknade två gånger per natt. Jag brukade lämna dottern några timmar mitt på dagen till farmor o farfar och köra hem och bara sova, kanske du kan göra något liknande när C är på dagis? Förr eller senare vänder det:))
Vi har samma! 10 månader nu. Men det går över, det är jag säker på 🙂
Det jag däremot tänkte på var nattskräck. Min son har det. Han vaknar med ett gallskrik, okontaktbar, vägrar tutte, vägrar allting. Bara vrålar. Sedan pang tjong så slutar han. Det kan hålla i sig en till femton minuter. Vet inte om det var något sådant du menade men om du känner igen dig så googla nattskräck.
Hej Johanna!
Min sons första år var ett sömlöst år (för mig) han vaknade gärna med tre timmars mellanrum och ville ha nappen, välling eller var bara ledsen och ville inte somna om. Man förstår inte hur sömnlöshet kan påverka en för än man verkligen är på bristningsgränsen. Jag var en sån där trött mamma som näst intill hällde morgonkaffet i nappflaskan haha. Jag lovar, du är inte ensam!
Vändningen för oss var någon månad efter att I började på dagis. Han började sova bättre på nätterna, vaknade färre gånger på natten. Helt underbart!
Det jag rekommenderar är att se till att komma ut på dagarna, KAFFE, träffa andra mammor- det gav mig ny energi! Och såklart, får du möjlighet att sova, om så bara 10 minuter unna dig det!
Så småningom ändrar din lille sina sovvanor och allt kommer i balans.
Ta hand om dig Johanna!
Tack för tips och råd! Jag vet ju att så många andra går igenom samma sak och ännu värre, men det hjälper ändå att höra =) kramar
Åh, jag vet verkligen hur du har det! Vi har haft samma problem tills helt nyligen. Vår son fyller ett på onsdag, så det var en extremt trött mamma som åtminstone fick många timmar samman hängande sömn för första gången på 11 mån (vi har en snart treåring också som vaknar en gång/natt)! Genombrottet med amningen och mammigheten på natten kom när vi var i fjällstugan (miljöombyte kan verkligen funka)! I stugan har vi ingen dubbelsäng utan Lillebror fick sova bredvid Pappa i hans säng. Det funkade utan protester till vår förvåning då han kunnat skrika i en timme hemma. Mitt tips är: pröva att resa bort och att Pappa tar han i ett annat rum än där du är. Vi försökte vyssa och bära vilket inte funkade för oss. Däremot gosade han in sig med Pappa när han la sig bredvid i sängen. Hurra!
Du är inte ensam! Så hade vi det med vår dotter, det var bara jag som dög på nätterna.. Och hon vaknade var och varannan timme under typ 6 månader – jag höll på att bryta ihop! Alla tipsade om att jag skulle sova borta eller lämna bort dottern.. Men tanken på att hon skulle gråta och skrika en hel natt om inte jag var där gav mig inte någon ro direkt, bara ångest!
När hon blev. 8 månader gav vi välling 1gån/g/natt och helt plötsligt slutade hon vakna fler ggr och helt plötsligt dög pappan om han kom med välling 😉 det var en sån befrielse!
Nu har jag inte sovit på typ 8 månader pga att min lilla son vill amma typ hela tiden. Måste bryta det på något sätt snart.. Så svårt bara 🙁 det här med sömn och barn är så svårt!
Kram!
Va jobbigt, ja jag känner att nu ska jag ta tag i det. På torsdag har jag bestämt, kanske ska vi göra det tsm =) kram
Vi har det likadant lillan är 9 månader
Att vara mamma är jättejobbigt men du får ha tålamod det kommer bli bättre han är nog i en period då han behöver dig som mest våran son är 20år och han hade perioder när han var liten då ingen fick ta hand om honom mer än jag kämpa på så ska du se att du får nog snart sova bättre.ha de gott mvh ingela
Hej!
Vi hade samma problem. Minsta dottern sov sin första hela natt 8,5 månader gammal.
Vi bestämde att min man skulle ta henne för jag va helt förstörd. Första natten grät hon i nästan 2 timmar innan hon somnade om. Inte direkt så att jag kunde sova och usch va det gjorde ont i mammahjärtat men tillslut somnade hon om. Andra natten va hon också ledsen men inte lika länge och tredje natten gick han bara in o gav nappen så somnade hon om. Efter det har hon sovit i princip varje natt. Fått gå in nångång o ge napp men aldrig ledsen. Detta är 3 månader sen nu. Skulle aldrig låta henne ligga själv o gråta och bara att höra henne va sjukt jobbigt men så värt det nu i efterhand. Och hon hade ju sin pappa liggande bredvid henne hela tiden. Lycka till o hoppas du får sova snart!!! Kram