Jag tycker så synd om min lille son som är så förkyld. Han hostar, nyser och snörvlar och ögonen är alldeles vattniga, så det gör ont i mig av att bara se honom. Han har ändå sovit mycket bättre i natt än igår, men ändå känns förkylningen värre. Igår började jag fundera på, när är det egentligen dags att ringa sjukvårdsupplysningen? Men efter en stund av oro så lugnade jag mig och drog orden till minnes från första barnet. Hög feber, verkar slö, äter inte osv och så allvarligt är det ju faktiskt inte. Han ler och skrattar mellan hostningarna, tackar absolut inte nej till mat och gråter inte. Men det är såklart jobbigt när de små är sjuka 🙁
Imorse satt jag och C och segade oss i soffan framför barnkanalen som vanligt, men när klockan blev fem i nio så slog det mig att jag lovat att hon skulle vara på förskolan till nio för att inte missa utflykten. Så snabbt kastade jag på mig vinterjackan över pyjamasbyxorna och cyklade iväg i raketfart.. Vi hann, men vilket träningspass. I vanliga fall brukar vi lämna tidigast halv tio då det passar bättre, både med min mans arbetstider och min morgontrötthet..
Tack för era kommentarer om podden föresten, kul att ni gillar den! Känns mer privat att prata än att skriva en text. Vi har dock lite svårt att få ihop det där med att spela in eftersom vi inte har barnvakt, men om vi skulle göra fler har ni något ämne ni vill att vi tar upp?
