johanna21

Igår var det utvecklingssamtal för min stora tjej och de viktigaste att få höra som förälder är att hon är glad och snäll, då har vi lyckats med vår livsuppgift kan vi känna. Att hon älskar sitt dagis och alla där det råder de inga tvivel om men det är ju roligt att få vara en fluga på väggen ibland och se hur hon interagerar med andra barn när inte vi är med. Av fröknarna beskrivs hon som otroligt social, självständig och väldigt omtänksam och ja återigen fick jag höra att vi gjort ett bra jobb, jag och J. Vi ligger alltså fortfarande på rätt väg med vår livsuppgift, men vi har det värsta kvar, de skräckfyllda tonåren.

Jag tycker också det är roligt att höra hur andra föräldrar uppfattar Ciara som världens ängel och många verkar tro att hon aldrig har gjort något dumt i hela sitt liv. Hon är väldigt omtyckt på dagis och hon är otroligt social med både vuxna och barn men det är klart att även hon har sina mörka sidor. Men i det här inlägget håller vi oss till de goda sidorna och allt beröm hon faktiskt får från de andra barnens föräldrar. Det kan vara allt från att hon tar hand om deras barn när de är ledsna eller som grannpappan sa häromdagen. ”Vid 2,5 års ålder så slog vår dotter sin lillebror en del, men jag kan aldrig tänka mig att Ciara slog vid den åldern”  NÄÄ, aldrig! kunde jag ha sagt och sett oskyldig ut, vilket såklart inte vore sant. Men jag blir ändå så glad av att höra deras uppfattning om henne och när Angelica hämtade henne här en dag hade en pappa sagt. ”Ciara is so giving” 

 Ja det är inte lätt att bli kortdragen när man ska beskriva sin dotter, världens bästa finaste dotter!