johanna21

Jag: Oj vad stor jag börjar bli, jag känner mig inte stor men när jag ser bilderna får jag nästan en chock! Nu står det på mammasidorna att jag är på väg in i sista trimestern och kan börja klassa mig som höggravid, vilket känns bra det innebär att vi börjar närma oss målet. Jag hoppas det finns gott om plats för ”Lille Skutt” och det verkar så när jag tänker på festerna h*n brukar anordna på kvällarna, eller om det är en ommöblering som pågår för rätt var det är så ilar det till i mina revben att jag ger ifrån mig ett AJ och får allas uppmärksamhet. Jag har mått väldigt bra den senaste veckan nu när förkylningarna och ryggvärken har lämnat kroppen, men jag kör på med tensen efter arbetspassen och försöker att inte lyfta Ciara. Jag är livrädd för att få sådär igen och man blir ju inte direkt mindre framtung.

Pappan: Ja, han har det såå himla bra den där blivande pappan, som slipper tårar, ilskna raseriutbrott och en fru som skickar honom till Statoil mitt i natten för att köpa choklad. Jag är alldeles för snäll mot honom! Mitt humör denna graviditet har snarare gått åt uppåt hållet och ibland kan jag låta lite överdrivet glad över något så enkelt som en pannkaka och utbrista. ”Åh vilken lycka, jag är såå lycklig!” Och folk tittar på mig som om jag blivit knäpp.. Har aldrig hört om att man kan få glada hormonella störningar vid graviditet. På kvällarna brukar J ligga med handen på magen och känna hur bebisen lever rövare därinne och det är så mysigt, nu kan han även höra hjärtljuden.

Ciara: Känner också sparkarna och är otroligt stolt. Det här med att bli storasyster är ständigt i hennes tankar. Funderar dock på hur hon kommer reagera när bebisen kommer och snor hennes älskade vagn, då J fick bära henne hela vägen igår när vi inte hade med oss någon..