Sitter och försöker vila lite efter en hektisk morgon. Hade visning av lägenheten var imorse så jag röjde runt som bara den efter att jag lämnat på dagis och som tur är så har jag världens snällaste son som inte gör särskilt mycket väsen av sig när jag är upptagen med att städa.
Jag har glömt uppdatera er om hur det går med sovningen här hemma men svaret är inte alls. Jag har varit så fokuserad på allt med husköpet att jag inte ens försökt bryta våra hårt invanda mönster. Vi sover allihopa i samma säng som en enda stor lycklig familj och just nu känns det såhär, varför bryta ett vinnande koncept? C kommer fortfarande till oss på nätterna och E ligger i mitten och så är det, jag gick till mina föräldrar och sov kanske till jag var 10 och jag hatar att sova ensamen än idag. Så jag förstår mina barn! Jag tänker att mycket kärlek och närhet dygnet runt borde ge trygga och glada barn. Men sen finns det också en överhängande tanke, att man borde lära dom sova själv för att då få trygga och glada barn som sover trots att inga föräldrar ligger bredvid dom. Så det finns väl säkert inga rätt eller fel här heller utan det är barnen som bestämmer.
Så ja jag ammar fortfarande på nätterna och har inte ens försökt sluta, men de gånger jag fått i han lite välling eller ersättning på kvällen så brukar han sova ganska bra. Men han är inte så förtjust i att dricka ur flaska, jag kan inte förstå hur en unge kan älska mat så mycket som han gör men vägra den mysiga flaskan. Barn är verkligen så olika! Ha en härlig dag!
