Ciara ser mycket fram emot resan och vi har frågat henne vad vi ska göra på semestern.. Simma säger hon och tar några tag med armarna, äta mat och så gestikulerar hon för det, äta glass och så symboliserar hon med tungan. ( Fast jag vet inte ens om hon vet vad glass är ) Hon har blivit så stor och jag hinner inte berätta för er om hennes utveckling till den kloka tjej hon blivit.
Från att vara ett ”jobb” till hjälpreda.. ”Ciara kan du hämta glasen och ställa dom i diskmaskinen” Aaaa.. ”Kan du hämta papper och torka upp” Aaa.. Och sådär håller vi på.. Dammtorkar jag så ska hon också ha en trasa, dammsuger jag så springer hon runt med sopen hon fått av sin kusin Jolie. (Varför hon nu tyckte att hon behövde ett gäng städredskap?) Men men Ciara ÄLSKAR att städa och stöka ner också.
Jag måste bara säga vilken grym insats av alla som letade efter Anna igår, det gör mig varm i hjärtat att människor ställer upp när det gäller och att hon återfanns!
Det är verkligen super häftigt hur barn snappt växer upp och blir mer självständiga, ibland händer ju förändringarna bara på en natt. Caspian fyllde 3 år igår och vi har sagt länge att snart är det dags att säga hej då till nappen för stora pojkar använder inte napp (han har det när han sover). Igår fick han höra flera gånger vilken stor pojke han var och på kvällen var nappen inte ens aktuellt, jag blev så chokad och samtidigt stolt. Han är snart riktigt stor vår pojke!
Jag har tänkt så mkt på denna tjejen Anna och hoppats att hon ska komma hem välbehållen, tänk att sitta i deras sits som föräldrar. Det är ofattbart. Det gjorde verkligen min dag när jag läste att dom hade hittat henne, så otroligt skönt att veta att hon har kommit tillrätta.