God morgon! Jag kan inte skriva längre, jag är helt enkelt för lycklig för att kunna wajna ihop något bra och gripande inlägg. Men jag saknar att vara djup, bli maniskt insatt i något ämne och kunna skriva så fingrarna glöder, detta gäller både privat och i bloggen. Jag saknar det så mycket så jag börjar tvivla på min egen identitet? Vem är jag utan skrivandet? Jag har definitivt lagt pennan på hyllan i hopp om att den ska skrika på mig och tror att dagen bara ska komma då jag återigen kan vakna mitt i natten och bara skriva skriva skriva. Men dagen kommer inte, kanske måste jag ta tag i den själv, tvinga mig själv till att börja igen. Men min underbara vardag med man, dotter och hem står i vägen, jag är alldeles för lycklig.
njut av alla rosa moln… <3
det väntar tonårskriser, dippar i äktenskapet (tänk att vi är i ett äktenskap) mitt i livet kris osv osv.. de är livet. jag svävar på samma moln som dig just nu och förstår hur du menar. men njut för livets bergochdalbanor ser till att vi åker både upp och ner tills dagen vi dör.
massa kramar.