Herregud nu är veckan här, den sista om man slipper gå över tiden,( 5 dagar kvar till BF.) Det är nästan overkligt att det snart är dags och det är lite skräckblandad förtjusning inför förlossningen. Jag är inte rädd för att föda, eller jo vissa kvällar växer panikkänslorna. Men det måste helt enkelt genomföras och jag kommer inte undan, så lika bra att ladda med ett j*vla anamma. Det är ju trots all smärta det bästa man kan uppleva ( eh, alltså efteråt).
Annars så känns det bra, sammandragningarna har ökat på i både styrka och kommer allt oftare. På kvällarna slutar kroppen fungera i princip, men nästa dag får jag ny energi igen. Det är inte som när Ciara låg i magen och jag mest låg i sängen och tittade på tv från morgon till kväll. Nu är dagarna fyllda med aktiviteter och det är skönt för det får tiden att gå lite fortare.
Jag börjar också pendla mer i humöret, har ju inte haft några humörsvängningar, men nu känner jag mig mer irriterad och stressad och en aning i min egen värld, time to become a bearmom.
Åååå hoppas bebisen kommer nu!!! Jag födde i V 37 och minns att jag var tacksam över det. Så förstår att du svänger i humöret nu;) bebisen kommer nu i veckan!!
Lycka till!! Det ska bli roligt att kika in här och se den lilla bebisen;)
Kram